Tunis, 111212 (IPS) – En koalitionsregering ledd av det islamistiska partiet Ennahda är på väg att bildas i Tunisien. Men det ledande partiet kritiseras nu av såväl politiska motståndare som sina kommande koalitionspartner för att företräda en allt för nyliberal ekonomisk politik.
Tunisiens största partier arbetar för närvarande med att bilda den första demokratiskt valda regeringen i landets historia. De viktigaste utnämningarna, däribland den åtråvärda premiärministerposten, kommer att gå till det islamistiska partiet Ennahda, som hade stora framgångar i valet i oktober.
En stor anledning till Ennahdas popularitet är dess långvariga kamp mot den forna diktaturen. Dess anhängare menar att partiet företräder både islam och en revolutionär förändring av samhället. När det gäller den ekonomiska politiken tycks dock Ennahda vara villiga att fortsätta på den nyliberala linje som även företräddes av den gamla regimen.
Ennahda fick tre gånger så många röster som det näst största partiet i samband med valet, men eftersom man inte uppnådde någon egen majoritet tvingades man bilda en koalitionsregering tillsammans med de två mitten-vänsterpartierna CPR och Ettakatol.
Koalitionspartierna är båda sekulära och har sedan länge sett med skepsis på Ennahdas religiösa framtoning. På senare tid har dock dessa partier i likhet med andra grupper på vänsterkanten främst riktat sin kritik mot Ennahdas ekonomiska politik.
Islamisterna har hyllats för att vara moderata, och har vunnit viss respekt från sekulära krafter som traditionellt hyser lågt förtroende för islamister.
Ennahda har blidkat de sekulära inhemska krafterna genom att officiellt förespråka såväl personlig som religiös frihet, medan man inför det internationella samfundets finansiella aktörer och storföretag utlovat att utgöra en motbalans till de mer vänsterorienterade koalitionspartierna.
På senare tid har det utbrutit en debatt mellan islamisterna och vänstern inom koalitionen om hur man ska hantera de utlandsskulder som finns kvar efter landets tidigare regim. En stor del av dessa pengar gick till att utveckla landet. Men eftersom korruptionen var utbredd så menar många bedömare att en stor del av lånen från rika länder och internationella organisationer förskingrats. Många tunisier hävdar därför att det vore orättfärdigt om befolkningen nu tvingas betala tillbaka lån som gick till att berika en diktator.
Företrädare för det största sekulära partiet, CPR, vill att landets utlandslån ska granskas och att man stoppar betalningarna på de delar av lånen som anses ha förskingrats.
CPR-politikern Mabruka Embarak säger till IPS att det tunisiska folket inte ska behöva betala tillbaka de delar av lånen som den “maffia” av familjer som tidigare styrde landet roffade åt sig.
-Det handlar om miljontals dinarer som de internationella lånegivarna gav till en diktator – och de borde ha vetat bättre, säger hon.
Mabruka Embarak påpekar samtidigt att Ennahda har en annan inställning i denna fråga.
Kraven på en avskrivning av en del av utlandsskulderna kan säkert slå an hos landets befolkning men inom landets finanskretsar tycks många snarare ställa sig bakom Ennahdas mer kritiska hållning.
Fahdel Abdelkefi, ordförande för landets fondbörs, säger till IPS att han se mycket positivt på Ennahdas “extremt liberala” ekonomiska politik och säger sig hoppas att partiet kommer att utgöra en tung motvikt till de vänstersinnade krafterna inom koalitionsregeringen.
Generellt betraktas Ennahda som ett parti för arbetarklassen, och partiets religiösa framtoning har lett till att många inom de högre klasserna tagit avstånd från partiet. Abdelkefi säger att han känner en viss oro för partiets politik i sociala frågor, men understryker samtidigt att partiet troligen kommer att sätta stopp för mer radikala förslag från sina koalitionspartners. Som exempel på det nämner han frågan om landets utlandsskulder, där förslaget att stoppa delar av betalningarna enligt Abdelkefi är ren populism.
-Att frysa betalningarna på utlandsskulder skulle vara den största tänkbara katastrofen för Tunisien, säger Abdelkefi.
Han menar att det skulle påverka investeringarna i landet negativt för lång tid framåt.
-Tunisien har resurserna och kapaciteten att betala tillbaka sina lån på samma sätt som hederliga stater gör, säger Abdelkefi.
Många andra tunisier är dock mycket kritiska till västvärlden på grund av dess långvariga stöd till den forna diktaturen.
Att Ennahda trots sin ställning som en viktig revolutionär kraft numera i allt högre grad börjat framstå som företrädare för storföretagen och den internationella finanssektorn kan på sikt hota partiets framtoning som en representant för de kuvade.
Tunisien har en lång tradition av att ha en stor offentlig sektor och många av landets invånare är beroende av olika former av subventioner. Internationella valutafonden, IMF, har sedan länge uppmanat landets ledare att skära ned på de offentliga utgifterna. Under diktaturen kunde dock redan små höjningar av priset på bröd leda till stora och våldsamma gatuprotester.
Detta är något som Ennahda utan tvekan är väl medvetna om. Partiets representant Sayed Feyjani säger till IPS att även om landet har ett stort behov av utländska investeringar – vilket är något som partiet kommer att arbeta för – så planerar man inte att genomföra någon radikal liberaliseringspolitik.
-Alla avtal med IMF kommer att föregås av förhandlingar. Vi behöver den offentliga sektorn, vi behöver arbetstillfällen, och vi kommer definitivt inte att tvinga ut människor i svält, säger Sayed Feyjani.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
