Istanbul, 110517 (IPS) – De ekonomiskt mest svaga länderna i världen blir allt fler. Det konstaterade flera framstående talare och paneldeltagare som nyligen möttes vid ett FN-toppmöte som handlade om hur livskvalitet och levnadsstandard för världens fattiga ska kunna höjas.
Mötet som hölls mellan den 9 och 13 maj i Istanbul lockade fler än någonsin – över 11 000 personer från över 70 länder – statschefer, politiker, diplomater, teknokrater, företagsledare och journalister.
Men även om huvudtalarna kallade mötet “framgångsrikt” var många av deltagarna inte lika övertygade.
Trots stora finansiella åtaganden har det internationella samfundet inte nått det resultat som förväntats, visar studier.
Vid ett möte i Bryssel för tio år sedan fastställdes att stödet till de allra fattigaste och ekonomiskt mest svaga länderna skulle uppgå till motsvarande 90 miljarder kronor per år. År 2009 hade det ökat till motsvarande 255 miljarder kronor och enligt FN:s beräkningar låg det på över 270 miljarder kronor år 2010.
Årets möte hade bland annat syftet att följa upp Bryssels handlingsprogram, BPOA, som antogs 2001 med målet att visa på konkreta framsteg mot en halvering av fattigdomen i världen till år 2015.
Resultatet har dock varit en besvikelse. Sedan mötet i Bryssel för tio år sedan har de så kallade MUL-länderna (minst utvecklade länderna) ökat i antal från 27 till 48 stycken.
Under mötet i Istanbul ställde de rika länderna krav på bättre styrning och redovisning för hur fonder använts. De uppmanade också den privata sektorn till direktinvesteringar och ökad handel med MUL-länderna. Rättvis handel nämndes också som alternativ. Flera organisationer protesterade dock mot att överföra ansvaret från stat till näringsliv och varnade för exploatering av människor och naturresurser i MUL-länderna.
Västerländska biståndsgivare krävde bättre redovisning av hur pengar används. Korruption och kleptokrati framställdes som det allra största hindret för MUL-ländernas utveckling.
Försvarare av det handlingsprogram som antogs i Istanbul hävdar att programmet inriktar sig på dessa problem. Men en snabb läsning av det slutgiltiga förslaget på handlingsprogram är inte övertygande i det hänseendet. Där finns inga konkreta förslag på hur man ska hantera problemen, endast rekommendationer. Och än så länge har bara 6 av 48 MUL-länder skrivit under FN-konventionen mot korruption.
