Kapstaden, 091007 (IPS) – Mödradödligheten i Afrika är en pågående katastrof som kontinentens regeringar omedelbart måste ta börja på allvar och agera mot. Det menar deltagarna vid ett pågående internationellt hälsovårdsmöte i Kapstaden.
Varje år dör fler än 250 000 afrikanska kvinnor av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning.
– Gravida afrikanska kvinnor är världens mest utsatta, risken för en afrikansk kvinna att dö i samband med graviditet eller förlossning är en på fjorton, säger människorättsaktivisten och forskaren Ebenezer Durojaye.
Durojaye kommer från Nigeria men arbetar på University of the Free State i Sydafrika, och han påpekar att situationen är ännu värre i vissa afrikanska länder. I Sierra Leone är risken för att en kvinna ska avlida i samband med graviditet en på åtta. Det kan jämföras med Sverige, där en av 17 400 kvinnor riskerar att dö i samband med graviditet.
Durojaye är en av närmare två tusen deltagare vid den världskongress inom Federationen för förlossningsläkare och gynekologer, Figo, som under veckan hålls i Sydafrika.
– Situationen i Afrika är en fullständig mardröm och enorm tragedi, säger Durojaye. Figos ordförande Dorothy Shaw påpekar att vissa afrikanska länder har gjort framsteg på senare år, men den generella situationen är fortfarande mycket dyster.
– I Afrika söder om Sahara har situationen tyvärr inte förbättras, säger hon till IPS och hänvisar till Figos årsrapport om kvinnors hälsa som lanserats i samband med kongressen. Närmare hälften av de 529 000 kvinnor som varje år dör i samband med graviditeter eller förlossningar i världen kommer från Afrika söder om Sahara. Figos rapport visar att mödradödligheten i regionen minskat med bara 0,1 procent mellan åren 1990 och 2005.
Det finns många skäl till varför mödradödligheten fortfarande är så hög i Afrika, men bristen på förlossningsavdelningar och utbildad personal är ett mycket stort problem. En ny studie från Etiopien visade att landets 80 miljoner invånare enbart har tillgång till 133 gynekologer, 147 kirurger, 569 barnmorskor och runt 5 000 sjuksköterskor. – Fyra procent av sjukhusen hade möjlighet att genomföra kejsarsnitt, medan enbart två procent kunde utföra blodtransfusioner, säger Muna Abdullah, som arbetar för FN:s befolkningsfond UNFPA i Etiopien och bidrog till studien.
Studien visar även att det bara finns tre riktiga sjukhus på landsbygden, där majoriteten av befolkningen bor.
– Om vi vill att kvinnor ska leva så måste vi se till att de har tillgång till nödvändig sjukvård. Rätten till vård borde gälla alla kvinnor och inte bara ett fåtal. Dessa orättvisor är ett grovt övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, säger Abdullah. Dorothy Shaw påpekar att det tycks saknas en politisk vilja att avsätta de resurser som krävs till mödravården.
– Många regeringar har lovat att bättra sig, men löftena följs inte upp av konkreta åtgärder. Och så länge inte det sker kommer heller aldrig statistiken att bli bättre.
Daisy Mafubelu som arbetar vid Världshälsoorganisationen WHO påpekar att mödradödligheten även hänger samman med mäns makt över kvinnor.
– I Nigeria måste exempelvis en kvinna få tillstånd från sin man om hon ska åka till sjukhuset för att föda barn. Det leder till att många kvinnor väljer att stanna hemma. Dessa könsbaserade orättvisor måste motarbetas av såväl myndigheter som det civila samhället om vi ska lyckas rädda liv, säger Mafubelu till IPS.
Ebenezer Durojaye håller med om att regeringen i hans hemland Nigeria inte gör tillräckligt för att skydda kvinnors rättigheter, inklusive rätten till god vård.
– Om män skulle dö i massor, skulle regeringen fortsätta att sitta med armarna i kors? Jag skulle inte tro det, säger han.
