Seattle, 080603 (IPS) – Ett stort antal krigsveteraner samlades under helgen i Seattle för att berätta om övergrepp som de själva bevittnat i samband med ockupationen av Irak. De närmare 800 personer som fanns på plats fick höra flera skakande berättelser.
Mötet hade organiserats av Northwest Regional Iraq Veterans Against the War, IVAW, med stöd av flera lokala fredsgrupper. Det var en uppföljning på ett arrangemang kallat “Winter Soldier” som hölls i Maryland i våras.
– Jag såg hur irakiska poliser tog in en person för förhör och det var fyra män som var på fången. En slog mot fångens njurar med sina knytnävar medan en annan förde upp en flaska i hans ändtarm. Det var som en gängvåldtäkt, berättade Seth Manzel, som tjänstgjorde som befäl i den amerikanska armén.
Manzel skrev in sig i armén efter terrordåden mot USA 2001. Han hade precis blivit av med jobbet och fått sitt första barn, och var i behov av pengarna.
Jan Critchfield arbetade som reporter för armén i Bagdad år 2004. Critchfield berättade för publiken att hans outtalade uppgift var att skriva artiklar som gav en motbild till “de liberala mediernas partiskhet” om ockupationen. Som reporter handlade det om att citera de högst ansvariga befälen ordagrant, utan att kontrollera uppgifterna.
– Våra läsare fanns i USA och betoningen låg på att rapportera om de humanitära hjälpinsatser militären utförde. Jag kommer inte ihåg hur många artiklar jag skrev om “ckicken drops” (frusna kycklingar som delades ut bland befolkningen). Det finns inget annat ord för det än propaganda.
Andra deltagare vittnade om att de fick felaktig förhandsinformation, vilket ledde till att civila irakier dödades.
– Vi fick höra att vi skulle vara beredda på att små barn och kvinnor kunde skjuta mot oss, berättade den före detta marinsoldaten Sergio Kochergin som tjänstgjorde i Irak vid två tillfällen.
– Det var ett försök att framställa irakierna som djur. Vi skulle genomföra humanitärt arbete, men det enda vi gjorde var att trakassera människor, köra som galningar på gatorna och låtsas att detta var vår stad där vi kunde bete oss som vi ville.
De andra Irakveteranerna i panelen nickade instämmande.
– Vi fick hela tiden höra att alla i lokalbefolkningen ville döda oss, komma åt oss. Rasismen inom militären fanns på alla nivåer. Det var som ett skämt, men det ledde till att människors liv i Irak förstördes.
Kochergin berättade om när han var i staden Husaiba nära gränsen till Syrien tillsammans med en pluton prickskyttar.
– Vi gick helt enkelt ut i staden och letade efter människor att skjuta.
Kochergin säger att reglerna för när det var rätt att öppna eld med tiden luckrades upp. – Om någon bar på en väska och spade skulle vi skjuta dem. Vi fick tillåtelse att skjuta mot allt som såg misstänkt ut. Och just då såg allt misstänkt ut.
Doug Connor var löjtnant i armén och arbetade med en enhet som tog hand om människor som skadats i strider. De flesta offren var irakiska civila, berättade han. – Det var så många i behov av vård att vi inte klarade av alla. Vi tog alltid först han om amerikanerna, sedan kurderna, sedan araberna. Det gick så långt att vi till sist började kalla de irakiska patienterna för “golfbollar”, för precis som när man spelar golf spelade det ingen roll om bollarna gick förlorade.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Bilderna säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
