New York, 050425 (IPS) – Förra veckan dödades amerikanskan Marla Ruzicka i ett attentat i Irak. Hon drev en kampanj för att USA ska tillkännage hur många civila irakier som dödats av den amerikanska militären sedan invasionen. Innan hon dödades publicerade hon information om att USA:s militär registrerar antalet civila dödsoffer i Irak – trots att detta upprepade gånger förnekats.
Efter attentatet har hennes rapport om att den amerikanska militären ljuger när de säger att de inte har uppgifter på antalet civila irakier som dödats av amerikanska styrkor fått ökad uppmärksamhet.
Både general Tommy Franks och försvarsministern Donald Rumsfeld har upprepade gånger sagt att de amerikanska trupperna inte räknar döda kroppar. Men Ruzicka hävdar att det “normalt förfarande” för USA:s soldater i Irak att skriva en rapport när en civilperson har skjutits. Som källa citerar hon bland annat en anonym brigadgeneral. “Den amerikanska allmänheten har rätt att veta hur många irakier som har dött sedan början av kriget” skriver hon i sin essä. Ruzicka ledde organisationen Kampanjen för oskyldiga offer i konflikter – Civic – på vars hemsida hennes rapport är publicerad. Och Civic är inte ensamma om åsikten att Pentagon måste ta ansvaret för de civila offer som kriget i Irak har kostat. Senast restes kravet på statistik över de civila offren från 24 hälsoexperter från sex länder, bland annat från USA och Storbritannien. Experterna kritiserar skarpt att koalitionen som anföll Irak inte har tagit sitt ansvar och utrett och tillkännagett antalet civila offer. På grund av att USA inte givit någon sammanställning av antalet civila dödsoffer så har flera olika organisationer och individer försökt göra det själva, ofta under mycket farliga och svåra förhållanden. Ruzicka anlände till Irak i april 2003. Hon rekryterade en grupp irakiska forskare som till sist omfattade 150 personer. Dessa intervjuade människor och sammanställde listor med uppgifter om civila som dött eller skadats under invasionen. Med hjälp av den demokratiske senatorn Patrick Leahy lyckades Ruzickas organisation få ett anslag på rekordstora 20 miljoner dollar till irakiska civila offer i kriget. Det kan tolkas som ett tyst medgivande från USA:s militär. Enligt Civics undersökning dödades 1 995 civilpersoner och 4 959 skadades under invasionens första 50 dagar, säger i Raed Jarrar, som var ansvarig för de irakiska undersökningsteamen i Bagdad och nio andra städer i södra Irak. Jarrar säger att organisationens undersökning bidragit till att tusentals offer får ett namn och ett ansikte men tillägger att studien inte är heltäckande. En annan viktig undersökning av antalet civila dödsoffer har genomförts på uppdrag av tidskriften Lancet. Enligt den är antalet civila dödsoffer sedan invasionen 2003 100 000. Studien utfördes av ett forskarlag från Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health, Columbia University School of Nursing och Al-Mustansiriya-universitetet i Bagdad. Den bygger på data från 998 slumpvis utvalda hushåll i hela Irak. Studiens metod är vetenskapligt korrekt men dess svaghet är att antalet intervjuade är relativt litet. Men uppgifterna om 100 000 döda civila avfärdades av den brittiska regeringen och ignorerades av de stora medierna i USA. En tredje uppskattning av antalet civila offer görs kontinuerligt av webbsajten Iraq Body Count. Deras uppgifter bygger dock enbart på uppgifter i pressen. Fram tills i dag har enligt webbsajten minst 21 212 civila personer dödats i Irak sedan invasionen. Iraq Body Counts uppskattning citeras oftare än Lancets i amerikanska medier. Genom att fortsätta att ignorera den mest vetenskapliga undersökningen som gjorts bidrar medierna till den amerikanska allmänhetens bristande medvetenhet om krigets humanitära pris, säger Jim Naureckas, redaktör för magasinet Extra!, som ges ut av organisationen Fairness and Accuracy in Reporting. – Den amerikanska nyhetsbranschen är mycket känslig för hur den ses politiskt, och det sista den vill är att ses som kritisk till kriget, säger han till IPS. Om medierna skrev lika ingående från Irak som de gjorde från exempelvis tsunami-katastrofen i Asien så skulle en mycket större del av allmänheten vara emot kriget, tror han.
