Nairobi, 040312 (IPS) – Kibera i Nairobi brukar kallas Afrikas största slumområde. Men nu har schaktmaskinerna kommit till området.
Sedan slutet av förra året har de kenyanska myndigheterna börjat riva byggnader i landet som legat nära järnvägar och elledningar. Åtgärderna har motiverats med att det rört sig om svartbyggen. Den första fasen i rivningen av Kibera genomfördes i mitten av februari. Hittills har närmare 9 600 människor förlorat sina hem. Dalmas Owino, ordförande för Kibera Rent and Housing Forum, säger att det sedan dess blivit en vanlig syn att familjer tvingas sova utomhus.
Invånarna i slummen säger att rivningsplanerna kom som en överraskning och att de inte fått några förvarningar från myndigheterna.
Befolkningen gavs den 29 februari en frist på 40 dagar att lämna de illegala bostäderna innan nästa fas av rivningen inleds. – Många av oss har bott här i över 30 år. Våra barn och barnbarn är uppvuxna här och vi har inget annat hem, säger Joachim Ngugi, som bor i Kibera. – Det handlar inte om att vi vägrar flytta, men myndigheterna borde ge oss mer tid. Man borde också tala om för oss var vi ska ta vägen.
Om rivningen genomförs kommer ytterligare närmare 190 000 människor att bli hemlösa. Människorättsaktivister menar att de som kommer att drabbas allra hårdast av detta är de barn som blivit föräldralösa på grund av aids.
Femtonåriga Leah Kaninis situation illustrerar frågan. Efter att hennes föräldrar dött av aids tog hon över ansvaret för hushållet och sina fem syskon. Nu lever familjen på att sälja jordnötter. Men i mitten av februari när Kanini kom hem upptäckte hon att familjens hydda rivits av en schaktmaskin. Nu lever hon och syskonen i en nödlösning där väggarna består av tygbitar.
– Jag vet inte vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen, säger hon med en bitter ton i rösten. Många anklagar landets myndigheter för att ha förorsakat krisen i Kibera eftersom man inte gjorde något för att hantera befolkningstillväxten under 80-talet.
– Då var befolkningstillväxten en av världens högsta. Att bosättningar som Kibera växte fram var oundvikligt, säger Mike Arunga, informationschef för organisationen Shelter Forum. Enligt FN lever nästan 23 procent av landets befolkning under fattigdomsgränsen på motsvarande en dollar om dagen. Under sådana omständigheter blir slumområden som Kibera den enda möjligheten till bostad. Det kostar motsvarande åtta dollar i månaden att hyra en liten hydda med lerväggar. De sanitära förhållandena är mycket dåliga.
Människorättsaktivister menar att myndigheterna borde ha diskuterat med Kiberas invånare innan de satte igång med sina rivningsplaner. Kenya Human Rights Network kräver att regeringen gör det möjligt för dem som förlorar sina hem att kunna flytta någon annanstans.
Men det tycks som om dessa vädjanden är förgäves.
– Vi sköter inga omflyttningar. De måste flytta, oavsett om de vänder sig till en domstol eller inte. Det är välkänt att det är fullständigt olagligt med byggnader vid fartleder, under elledningar och nära järnvägen, säger Samuel Mugo vid departementet för vägar och statliga arbeten.
