Jerusalem, 040205 (IPS) – Sedan Ariel Sharon blev premiärminister i Israel för tre år sedan har han gjort en rad djärva uttalanden. Men det som många frågar sig är – vad menade han då? Och vad menar han nu?
Sharon har sagt att han är beredd att göra ”smärtsamma kompromisser” för att få fred. Han har gett sitt stöd åt skapandet av en palestinsk stat. Han har talat om att flytta bosättningar. Och han har kallat Israels kontroll över de palestinska områdena för ”ockupation” – ett ord som inte ens premiärministrar som står till vänster har vågat yttra.
Hittills har inget av dessa uttalanden sträckt sig bortom retoriken. Och det är inte förvånande att politiker, tyckare och palestinska ledare har reagerat med stor skepticism mot Sharons senaste uttalande om att evakuera bosättningar i Gaza.
Det var i början av veckan som Sharon sa till den liberala dagstidningen Haaretz att han hade gett order om att man skulle utarbeta en plan för att evakuera 17 bosättningar på Gazaremsan. Enligt Sharon skulle planen ta mellan ett och två år att genomföra.
Den israeliska ledaren kallade bosättningarna i Gaza för en ”säkerhetsbörda” vid ett möte med partivänner, och sa på tisdagen att han var fast besluten att genomföra planen, eftersom den var av stor betydelse för landets framtid.
Den palestinska ledaren Yasser Arafats svar var sarkastiskt.
– Han tänker ta bort 17 husvagnar? Vadå, så att de kan ersätta dem med 170 nya? Och flera bedömare och politiker antydde att uttalandet bara var ett sätt att vända uppmärksamheten bort från de anklagelser om korruption som nu riktas mot Sharon.
”Hittills är det bara prat. Verbalt har Sharon under de tre senaste åren etablerat en palestinsk stat, utvisat Arafat och gjort ett antal smärtsamma eftergifter”, skriver Haaretz politiska kommentator Yossi Verter.
Skepticismen är förståelig. Förutom allt det som han inte har gjort, så har Sharon tidigare talat om Gaza-bosättningarnas strategiska betydelse. – Netzarims öde är Tel Avivs öde, sa han för bara 18 månader sedan. Netzarim, som ligger på Gazaremsan, är en isolerad och hårdbevakad bosättning, som har attackerats av palestinier ett antal gånger.
Men även om Sharon inte har genomgått någon ideologisk förvandling – från mannen som byggde flera av bosättningarna till den som är beredd att riva dem – så har hans blotta ord en effekt. Framför allt undergräver de bosättarnas legitimitet. De har under många år sett Sharon som sin politiska beskyddare.
Premiärministerns ord gick inte heller arbetarpartiets ledare, Shimon Peres, förbi.
– Sharons deklarationer har en samlad vikt. Ytterligare ett ord, en deklaration, ett tillkännagivande, så har detta blivit en väg utan återvändo, sa Peres i en kommentar till Sharons uttalande.
Abraham Diskin, professor i statsvetenskap vid Hebreiska universitetet i Jerusalem, tror dock inte att Sharon bluffar.
– Jag tror att han har för avsikt att göra det han säger att han ska göra, säger Diskin.
Ett bevis för det är att Sharons senaste deklarationer, och i synnerhet hans uttryckta stöd för en palestinsk stat, har haft ett politiskt pris – att de har stött bort en del allierade och anhängare på högerkanten, menar Diskin.
Den gruppen är kanske den som främst tar Sharon på orden. Ledare för bosättarna har sagt att de ska arbeta för att avsätta honom, och ledande rabbiner i bosättningarna har utlyst en fastedag i protest mot Sharons plan.
Det har ofta sagts att om partierna på den yttersta högerkanten lämnar regeringssamarbetet så är det det första tecknet på att Sharon är allvarlig när det gäller att utföra det han utlovat. Än så länge sitter de kvar, men två ultranationalistiska partier i den styrande koalitionen har sagt att de kommer att lämna samarbetet om Sharon genomför planen. Och nu spekuleras det om huruvida arbetarpartiet skulle kunna ingå i ett regeringssamarbete med Sharon om högerpartierna lämnar regeringssamarbetet, eller om det skulle leda till nyval. Shimon Peres sa på tisdagen att arbetarpartiet kommer att stödja Sharon i parlamentet och se till att han inte avsätts om han genomför evakueringsplanen. Men han undvek att säga om hans parti skulle kunna gå med i en Likud-ledd enhetsregering.
Men det hårdaste motståndet mot planen kan komma från Sharons eget parti. En del Likud-medlemmar menar att ett tillbakadragande från Gaza skulle ses som en seger för de militanta palestinierna, och att det skulle uppmuntra till ännu fler attacker.
Abraham Diskin litar på Sharons avsikter, men han är osäker på om han kommer att ha tillräcklig politisk styrka för att genomföra sin plan.
– Det kommer att bli väldigt, väldigt svårt. Men Sharon har visat att han är envis, att han är en överlevare, en bulldozer. Och den där bilden av honom som en bulldozer – det är inte bara en bild.
