Milano, 031016 (IPS) – Det mesta tyder på att nästa påve – förmodligen en latinamerikan eller italienare kommer att hålla samma konservativa profil som Johannes Paulus den andra, trots att hans konservatism har mött motstånd från många håll inom katolska kyrkan.
Johannes Paulus firade 25 år som påve på torsdagen.
Under sin tid som katolska kyrkans högsta ledare har han rönt uppskattning för sina internationella insatser, som ibland har sträckt sig utanför den rent religiösa sfären, exempelvis hans motstånd mot kommunistregimerna i det dåvarande östblocket.
Han har rest runt världen många gånger och besökt mer än 100 länder sedan den 16 oktober 1978, då han tillträdde sin post. Och det har bidragit till att han har kallats “världens viktigaste offentliga person” bland annat av den spanska filosofen Julián Marías.
Några av höjdpunkterna för påven under det senaste kvartsseklet var hans besök i hemlandet Polen 1979, och besöket i Kuba 1998, när den socialistiske presidenten Fidel Castro lämnade sin arméuniform hemma och mötte påven i civila kläder.
Men trots påvens ihärdiga arbete och hans motstånd mot politik om enligt honom skapar fattigdom i utvecklingsländer har han kritiserats hårt för sin konservativa och traditionella syn på teologin, exempelvis när det gäller frågor om preventivmedel, skilsmässor, homosexualitet och sex utanför äktenskapet.
Johannes Paulus föddes den 18 maj 1920 som Karol Jozsef Wojtyla i den polska staden Wadowice, några kilometer utanför Krakow. Hans far var arméofficer och hans mor dog tidigt, när Karol var nio år gammal. Som ung var han fysiskt aktiv – han spelade fotboll och åkte skidor, och han älskade teater.
Den blivande påvens far dog 1941 och året därpå började han sin teologiska bana. Han började studera vid en underjordisk skola under den tyska ockupationen, och prästvigdes 1946.
1964 blev han ärkebiskop i Krakow, och när han utsågs till påve 1978 blev ha n den yngste påven under 1900-talet.
1981 överlevde han ett mordförsök på S:t Peterstorget i Rom. 2001 diagnostiserades han med Parkinsons, och han lider av svår artrit.
Den senaste tiden har påvens hälsa försämrats kraftigt, vilket har utlöst en livlig debatt inom kyrkan. Många ifrågasätter om han vid 83 års ålder är lämplig som företrädare för kyrkan och dess mer än en miljard anhängare.
Men trots allt verkar Johannes Paulus fast besluten att sitta kvar tills han dör.
En av sex människor i världen bekänner sig till katolicismen. Av dem finns nästan hälften i Nord-, Syd-, och Mellanamerika, medan 27 procent finns i Europa, 12 procent i Afrika och 10 procent i Asien.
Men katolska kyrkans kardinaler har inte samma geografiska spridning som de troende.
Av de kardinaler som är under 80 år gamla och därmed har rätt att välja Johannes Paulus efterträdare, är 40 procent från Europa och 28 procent från Amerika.
I slutet av september – flera månader tidigare än väntat – utsågs 31 nya kardinaler. Det ses som ett försök av Johannes Paulus att påverka valet av hans efterträdare – ett sista försök att försäkra sig om att nästa påve följer hans egen konservativa linje.
Men många experter menar att om den nya påven har samma ledarskapsstil och konservativa doktrin som Johannes Paulus, skulle det kunna driva bort många katoliker, eftersom kyrkan kommer att ha mindre och mindre betydelse i deras dagliga liv.
Fördömanden av skilsmässa och homosexuella förhållanden, det rigida försvaret av prästernas celibat och vägran att låta kvinnor bli präster i katolska kyrkan är exempel på åsikter som Vatikanen företräder, men som en stor del av världens katoliker anser förlegat.
Men det som har lett till den allra starkaste kritiken mot Johannes Paulus är kyrkans fortsatta förbud mot preventivmedel, särskilt med tanke på att hans fördömande av kondomanvändning går rakt emot kampanjerna mot spridning av hiv och aids, en sjukdom som håller på att ödelägga stora delar av Afrika söder om Sahara.
I förra veckan rapporterade BBC att katolska kyrkan i Afrika har spridit felaktig information om att kondomer inte skyddar mot hiv-virus.
Men det är trots allt inte troligt att den kommande påven blir mer progressiv. Det beror bland annat på att den stora majoriteten av de kardinaler som ska utse en efterträdare är konservativa – föga överraskande eftersom alla utom fem har utsetts av Johannes Paulus.
Johannes Paulus blev för 25 år sedan den första påven på fyra århundraden som inte kom från Italien. Och många tror nu att hans efterträdare kommer att bli någon med rötterna i Latinamerika. Men det finns även italienska kandidater. Den starkaste av dom är Dionigi Tettamanzi, ärkebiskop i Milano.
Han var en av de tydligaste kritikerna mot Milanos förre ärkebiskop, som drev en mer liberal och reformistisk agenda.
Av de latinamerikanska kandidaterna finns det två som ofta nämns – den mexikanske ärkebiskopen Norberto Rivera Carrera och hans kollega i Honduras, Oscar Andrés Rodríguez Maradiaga.
Även Darío Castrillón Hoyos från Colombia och Juan Luis Cipriani från Peru har nämnts som tänkbara kandidater.
Castrillón Hoyos, försvarar samma doktrin som den nuvarande påven, när det gäller strikt katolsk moral. Cipriani, före detta ärkebiskop i Lima, representerar den ultrakonservativa katolska organisationen Opus Dei, som också har starkt stöd från Johannes Paulus.
Även om det finns vissa andra kandidater, exempelvis ärkebiskopen i Wien, Christopher Schönborn, så pekar allt på att nästa påve kommer att vara antingen latinamerikan eller italienare.
