Nairobi, 030929 (IPS) – Samtidigt som FN:s generalförsamling i New York förklarade att den bristande tillgången på mediciner mot hiv utgör en global krissituation, hölls i Nairobi en konferens om aids i Afrika. Även där låg fokus på tillgången till bromsmediciner.
Bara omkring en procent av de aidssjuka i Afrika som behöver medicinerna har tillgång till dem och de aktivister som samlades i Nairobi i förra veckan krävde att politikerna går från tal till handling.
Världshälsoorganisationen WHO har satt upp ett nytt mål: 3 miljoner människor ska ha tillgång till bromsmediciner år 2005. Priset för det beräknas bli 800 miljoner kronor per år – om man inte räknar med kostnaderna för fler sjukhus, läkare och sjuksköterskor. Frågan är om det är möjligt. Peter Piot, chef för FN:s aidsorgan Unaids, säger att det är ”oöverträffat, men inte omöjligt”.
På gräsmattorna kring konferenslokalerna i Nairobi gjorde folket sina röster hörda. Anti-aidsaktivister från Kenya, Sydafrika, Uganda och andra länder samlades och organiserade en ”Folkdomstol”. ”Behandling till 250 000 kenyaner nu” stod det på deltagarnas tröjor. En av de som talade var Jane Wairago (som egentligen heter något annat) vars man dog i aids för över fyra år sedan. Hon är själv smittad och har fyra barn att ta hand om. – Det har varit en kamp för överlevnad. Inget av mina barn har viruset men jag har inte kunnat skicka dem till skolan eller ge dem mat, säger hon. Wairago har vräkts från sitt hem eftersom hon inte kunde betala hyran. Förut var hon så försvagad av viruset att hon inte orkade arbeta. Hon hade inte råd med de bromsmediciner som skulle kunna göra henne starkare och i desperation vände hon sig till en kyrka som såg till att hon fick behandling. På bara några månader blev hon bättre. Nu har hon tagit bromsmediciner i tre år och det har gjort det möjligt för henne att orka jobba och ta hand om sina barn. – Jag vill vädja till vår regering att starta program som gör bromsmediciner tillgängliga gratis eller extremt billigt, säger hon. På onsdagen stormade omkring 1000 aidsaktivister konferenslokalen. ”Skäms – afrikanska ledare” skrek de. Gruppens ledare ropade: ”Ni pratar” – resten svarade: ”Vi dör”. Bara omkring en procent av de behövande får bromsmediciner i Afrika söder om Sahara, enligt en undersökning som Läkare utan gränser, MSF, gjort. Det är mycket färre än i andra drabbade regioner. Till exempel har mer än hälften av de aidssjuka i Latinamerika och Karibien tillgång till medicinerna. Peter Piot säger att de fattiga ländernas regeringar måste vara med och finansiera bromsmedicinerna men han menar samtidigt att merparten av pengarna måste komma från de rika länderna. Genom påtryckningar liknande de i Nairobi förra veckan har priset för ett års behandling med bromsmediciner minskat från cirka 80 000 kronor till 2 700 kronor. Men även det är för mycket för många fattiga människor. Omkring 5,5 miljoner människor anses vara i det stadiet av aids där bromsmediciner är nödvändiga för att de ska överleva. Och det krävs alltså stora satsningar för att nå WHO:s mål. I många afrikanska länder är sjukvårdssysmet dåligt utbyggt, i synnerhet på landsbygden. Och i många av de stater som har ett väl fungerade sjukvårdssystem saknas i dag utbildad personal. Många läkare och sjuksköterskor lämnar Afrika för att de får bättre erbjudanden i Mellanöstern, Europa eller USA.
Läkare utan gränser anser att man måste bli mer effektiv när det gäller att diagnosticera aids och att distributionen av läkemedel måste förenklas för att man ska kunna nå målet om bromsmediciner till alla. Och även Peter Piot menar att man måste tillämpa andra metoder än den klassiska där endast läkare och experter skriver ut mediciner. De afrikanska länderna kan lära av varandra, anser experterna. I exempelvis Kenya och Malawi har man utbildat volontärer som arbetar både med diagnosticering och distribution, vilket gör det möjligt att nå fler. – Vi måste se på epidemin på ett holistiskt sätt. Samtidigt som vi arbetar för tillgång till mediciner måste vi se till att antalet smittade minskar, säger Matshidiso Moeti, regional rådgivare om hiv/aids för WHO.
