Maputo, 030702 (IPS) – Kolonialismen har lämnat oanade spår i naturen i södra Afrika. Åkermark, betesmark och nationalparker hotas av snabbväxande utländska arter som kolonialisterna planterade i sina trädgårdar.
Ett par exempel är akaciaträdet från Australien och mesquite-trädet från Mexiko som har djupare rötter än de inhemska träslagen och som stjäl näring och vatten från dem. Miljöorganisationer är oroade över utvecklingen och fruktar att vissa inhemska växter kommer att slås ut helt av ”nykomlingarna”. – Djungelns lag råder, växterna kämpar om utrymmet. Härdigare utländska varianter tar över från svagare inhemska. De växer fortare, reproduceras snabbare och ibland slukar de helt enkelt mindre växter, säger den brittiska volontären Zelda Montgomery, som håller på att katalogisera den ursprungliga floran i Moçambique. – Det går enormt snabbt. Man kan se det hända. En enda art tränger ut en diversitet av växter och träd, säger Guy Preston, som arbetar på programmet Working for Water.
Programmet startades 1996 efter ett initiativ från Sydafrikas departement för vatten och skog sedan att tusentals hektar mark i Sydafrika hade tagits över av invaderande växter. – I sina hemländer hölls dessa växter i schack av naturliga fiender , exempelvis insekter. Men de växtätande insekterna blev kvar hemma när växterna importerades för att pryda någons trädgård. Sedan släpptes de ut i ekosystemet, och besegrade det, säger Linda Dobson, ordförande för det nationella historieförbundet i Swaziland. Förlusten av inhemska växter kan få katastrofala följder för hela näringskedjan. – När en okänd art ersätter en inhemsk dör även de insekter som varit beroende av den växten. Insektstätade fåglar och mindre däggdjur förlorar också sin föda och dör ut. De större djuren som äter de mindre dör därefter, säger Dobson. De som arbetar med turism i regionen är också oroade.
– Besökarna kommer för att uppleva naturen lika mycket som djuren. De har med sig växtböcker och fotograferar inhemska arter. Vi måste skydda dem, säger Ted Reilly, Naturreservatschef i Swaziland. I hans parken arbetar man hela tiden med att gräva upp och göra sig av med invaderande växter och återplantera inhemska arter. De invaderande växtera utgör också ett annat hot. På vintern torkar många av dem ut och kan leda till bränder som sprider sig snabbt.. De inplanterade växterna brinner upp till tio gånger snabbare än de ursprungliga. – Vi har redan det här problemet, och det kommer att bli värre. Men vi kan vara optimistiska eftersom vi fortfarande kan vända utvecklingen. Det krävs en regional insats för att stoppa de invaderande växterna, eftersom ekosystemet inte känner några gränser. Vinden för med sig sporer långa vägar, säger Preston. Swaziland, Moçambique och Namibia förbereder lagstiftning som ska hindra import av fler invaderande växter. Sydafrika, det första landet i regionen som upptäckte faran med importerade arter, ska stärka sin redan existerade lagstiftning.
