Kathmandu, 030404 (IPS) – Efter sju års gerillaverksamhet har de maoistiska rebellerna i Nepal lagt ner sina vapen och istället börja uppträda offentligt. Genom tal och möten försöker man nu övertyga en till stora delar skeptisk befolkning.
För två månader sedan slöts en vapenvila mellan regeringen och gerillan. Och på senare tid har fem maoistledare, anförda av den tidigare arkitekten Baburam Bhattarai, arbetat för att övertyga nationen att man vill ha fred – men även genomdriva stora politiska förändringar i landet. Maoisternas högste ledare, som är känd under namnet Prachanda, håller sig dock fortfarande undan.
I korthet vill maoisterna totalt förändra den politiska struktur som funnits i landet sedan 1990 – då en folkrörelse lyckades strypa monarkens envälde och ersätta det med en parlamentarisk demokrati.
Sedan i höstas har dock den strukturen varit ur funktion. Den 4 oktober avskedade kung Gyanendra landets folkvalda regering och tog själv makten genom att tillsätta en handplockad regering.
Nu planeras fredssamtal mellan kungens regering och gerillan, även om något datum för förhandlingarna ännu inte spikats. Rebellerna satsar under tiden på en kampanj för att vinna över befolkningen på sin sida.
På måndagen möttes maoistledaren Bhattarai och premiärminister Lokendra Bahadur. Det var första gången på sju år som högt uppsatta maoister och regeringsmedlemmar träffades. I torsdags höll rebellerna sitt första öppna möte på sju år i huvudstaden Kathmandu. Mellan 20 000 och 30 000 människor deltog på mötet. I över fyra timmar pratade maoisterna om de kommande fredförhandlingarna och gruppens politiska dagordning.
– De tycks ärliga i sin strävan efter fred och att hitta en lösning på krisen, säger läraren Ganesh Tamang som kommit för att lyssna på rebellerna.
– Men vad betyder det? Om de tar makten – kommer det att bli ett enpartistyre, eller kommer de att följa demokratin? Jag fick inte svar på mina frågor här. Tamang är inte ensam om sin tveksamhet – den är tvärtom vanlig i Kathmandu och andra städer som legat utanför maoisternas direkta inflytande. Maoisterna vet att det kommer att vara i städer som Kathmandu som motståndet mot dem kommer att vara som starkast..
När rebellerna inledde sitt “folkkrig” för sju år sedan var deras mål att störta monarkin och införa republik. De ville även radikalt förändra den sociala strukturen i landet, där stora delar av befolkningen är marginaliserade.
Sedan 1996 har närmare 8 000 människor dödats i gerillakriget. Men på senare tid har maoisternas linje mjuknat något.
– Vårt långsiktiga mål förblir en republik, men vi förstår också behovet av kompromisser, sa Bhattarai vid ett möte med en grupp journalister. – Det måste göras kompromisser mellan monarkin, oss, och de politiska partier som tror på den nuvarande konstitutionen.
Övriga politiska partier anser sig dock uteslutna i den pågående fredsprocessen, och misstänker att det rör sig om ett hemligt avtal mellan maoisterna och kungen De politiska ledare som styrde landet mellan 1990 fram till kungens kupp i oktober förra året, motsätter sig maoisterna främsta krav – att en ny konstitution skapas av en vald konstituerande församling.
Maoisterna anser dock att en ny konstitution är nödvändig.
– Konstitutionen har varit död sedan den 4 oktober. Vi måste gå framåt, säger Bhattarai.
Bhattarai menar att den nya politiska strukturen i landet ska vara demokratisk.
– Vår vision är inte en kommunistisk enpartistat. Alla politiska partier och rörelser kommer att hitta en roll.
Exakt hur denna politiska struktur skulle se ut berättar dock inte Bhattarai.
