Turkiet: Osäker framtid för kurder trots reformer

Diyarbakir, 030124 (IPS) – Varje kväll på kaféet Rengin dansar unga kurder till traditionell kurdisk musik som för bara ett par år sedan var helt förbjuden i Turkiet. Kaféet, som ligger i en källare i staden Diyarbakir i östra Turkiet, öppnade för två år sedan och det var det första stället som började spela kurdisk musik live sedan Turkiet efter påtryckningar från EU lättade på förbudet mot det kurdiska språket.

– När vi var barn kunde man bara höra kurdisk musik på kasseter som skickades runt i hemlighet, säger den 26-åriga läraren Yilmaz Akinci som ofta besöker kaféet.

Kurderna sägs vara den största etniska gruppen i världen som saknar ett eget land. Cirka 25 miljoner kurder lever i kurdiska områden som tillhör Iran, Irak, Syrien och Turkiet. Sedan den moderna turkiska staten bildades för cirka 80 år sedan har kurderna förtyckts och ett inbördeskrig utkämpades i 30 år mellan kurdisk gerilla och turkisk militär. Kriget har kostat över 30 000 människor livet och så sent som förra veckan blossade strider upp igen.

Det var tidigare helt förbjudet att använda det kurdiska språket i Turkiet. Officiellt hävdes förbudet redan 1991 – då även viss kurdisk musik på radion tilläts – men det var inte förrän i augusti förra året som regeringen tillät kurderna att studera sitt eget språk. Den nya reglerna infördes för att gå EU till mötes. Turkiet hoppas på ett medlemskap i unionen i framtiden. Mitt emot kafé Rengin, på andra våningen i en nybyggd shoppinggalleria, ringer telefonen oavbrutet på den oberoende radiostationen Gun Radio. Där arbetar Melike Irmak, den enda kvinnliga kurdiska discjockeyn i landet. Vid lunch tar Irmak paus för en nyhetssändning – men den är på turkiska. Musik får nämligen spelas på kurdiska men den som pratar kurdiska i en privat radiokanal riskerar att gripas av polisen. Det är bara statlig radio och tv som har tillåtelse att sända på kurdiska – 15 minuter om dagen.

Selahattin Demirtas, ordförande för en lokal människorättsorganisation, försöker förklara de turkiska myndigheternas schizofrena inställning till kurderna och hur begränsade kurdernas rättigheter är.

– Ett exempel är vår nyårsfestival – Nawroz, som vi firar i mars. De senaste tre åren har regeringen gett oss rätt att arrangera festivalen men förra året hotade de med att skicka sju av oss till fängelse för att vi stavade namnet på festivalen med w istället för med v. Anledningen är att w inte finns i det turkiska alfabetet. Demirtas berättar också att det fortfarande är förbjudet att ge sina barn kurdiska namn.

– I förra veckan fick ett kurdiskt par beskedet att de inte fick ge sin dotter namnet Rosarine eftersom det inte är ett turkiskt namn, säger han. Det 30-åriga inbördeskriget mellan den kurdiska PKK-gerillan och regeringen är ett mycket känsligt ämne och Irmak säger att hon alltid kontrollerar texterna till den kurdiska musiken hon spelar.

– När vi får nya skivor kollar jag om texterna innehåller orden Kurdistan eller Abdullah (namnet på den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan). Om de orden finns med kan jag inte spela sången. Totalt 3000 låtar är förbjudna och de turkiska myndigheterna förbjuder sånger retroaktivt hela tiden. Gun Radio hotas just nu av böter på 155 000 kronor för att ha spelat otillåtna låtar. Det motsvarar ungefär vad det kostar att driva radiostationen i sex månader. Trots att kurdernas rättigheter fortfarande är begräsade så är skillnaden stor jämfört med hur det var förut, enligt lokala människorättsaktivister. Tidigare avstängdes eller fängslades kurdiska elever som krävde undervisning i kurdiska. Och för bara 18 månader sedan greps en busschaufför för att han spelade kurdisk musik i sin buss. Framtiden är dock fortfarande oklar. Fem månader efter att det blev tillåtet att undervisa i kurdiska har den enda kurdiska skola som började med undervisning i språket tvingats stänga. Det är fortfarande allt för få som vågar gå på lektionerna.

Pratap Chatterjee

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *