010827 (IPS) – 23 januari 1999 låstes den filippinska hemhjälpen Mary Jane Ramos in i Al Mamoorah-fängelset i Förenade arabemiraten. Den lilla 20-åringen högg ihjäl sin arbetsgivare, en 30-årig man, med en kökskniv när han försökte våldta henne.
Rose dömdes till två års fängelse och till att betala ut skadestånd till mannens familj. Hon skulle efter två år släppas ur fängelset om hon kunde skaffa fram 420 000 kronor till mannens släkt.
Den filippinska ambassaden i Dubai startade en insamling för den filippinska tvåbarnsmodern bland de cirka 150 000 filippinier som arbetar i Förenade arabemiraten. Flickans landsmän skramlade och fick hjälp av många indiska och brittiska medborgare som också jobbar i landet. När pengarna samlats in släpptes Ramos ur fängelset och den 17 augusti kom hon hem till Manila.
Det första hon sa när hon landat i Filippinerna var “Jag vill inte åka tillbaka”.
Men antalet filippinier som arbetar utomlands bara ökar. Tidigare denna månad sa landets arbetsmarknadsminister Patricia Santo Tomas att cirka 2 300 människor varje dag lämnar landet för att söka arbete utomlands. Antalet filippinier som emigrerar har ökat i takt med att landets ekonomi gått tillbaka. I mars i år låg arbetslösheten på 13,3 procent.
Många filippinier hamnar i de rika gulfländerna i Mellanöstern, där behovet av gästarbetare är stort. Filippinernas attaché med ansvar för arbetsfrågor i Dubai, Carmelita Arriola, säger att situationen trots allt är bättre i Förenade arabemiraten än i många andra gulfstater eftersom även utlänningar kan överklaga domslut och dra arbetgivare inför rätta.
– Rädslan för lagen förhindrar ett stort antal brott, säger hon.
Många filippinskor kommer till Mellanöstern efter falska löften från illegala arbetsförmedlare. När de kommer till sin destination står många utan jobb och utan pengar till hemresan.
För kvinnliga gästarbetare är livet i Mellanöstern mycket annorlunda än hemma. Många måste bära traditionella kläder och får inte umgås med män.
– Jag tjänar bara 1200 kronor i månaden och får aldrig se pengarna. Jag har blivit tillsagd att jag ska få allt i en klumpsumma när jag far, säger Annie, som inte vill avslöja sitt riktiga namn.
Hon sitter utanför en lekplats vid ett shoppingcenter och passar sin arbetsgivares tre barn som leker medan modern handlar. Hon är bara 17 år, fem år äldre än den äldsta dottern i familjen, och hon har arbetat i familjen i två år redan. – Jag går upp klockan fem på morgonen och sover bara fyra-fem timmar per natt. Förutom arbete i hushållet måste jag också jobba i trädgården och laga barnens kläder, säger hon.
– Jag blir väldigt trött men jag har inga andra alternativ. Jag har inte tillräckligt med pengar för att ta mig hem och även om jag hade det skulle jag bara bli en börda för mina föräldrar som har fem andra barn att se efter, säger hon.
– Men jag har tur på ett sätt. Mina arbetsgivare har aldrig slagit mig. Vissa andra blir misshandlade för småsaker, säger hon.
– Det stämmer väldigt ofta, säger en läkare i emiratet Fujairah som vill vara anonym som ofta behandlar filippinska gästarbetare.
– Jag får ganska ofta in fall av blåmärken och andra skador som måste ha orsakats av misshandel. Men naturligtvis säger offren att de skadat sig i köket, eller något liknande, säger han.
– Jag har inga lediga dagar, säger Rose, en annan filippinska som arbetar i ett arabiskt hem i emiratet Ras Al Khaimah.
Man kan inte skymta mycket av Rose utom hennes ögon. Hon bär traditionella muslimska kläder och slöja, vilket är en stor skillnad från när hon bodde hemma i Filippinerna.
(010827)
.
