010712 (IPS) – När Rahayu gått ut gymnasiet ville hon fortsätta på universitet, men det var inte vad hennes föräldrar hade tänkt. "Du måste ta hand om din brors barn och hjälpa mig i hushållet", sa Rahayus mor. Och hon är inte ensam. På landsbygden i Indonesien har bara en av 100 kvinnor universitetsutbildning.
– Många indonesiska föräldrar, särskilt på landet, vill inte skicka sina flickor till universitet eftersom de vill ha dem hemma, säger Makmuri Muchlas, generalsekreterare på utbildningsdepartementet.
– De behöver helt enkelt gratis hjälp av sina döttrar.
I städerna är situationen inte mycket bättre. Där har sju av 100 kvinnor universitetsutbildning och 27 av 100 har inte ens gått ut grundskolan.
– Ju högre nivå på utbildningen, desto större är skillnaden mellan hur många pojkar respektive flickor som deltar, säger Fasli Jalal, på utbildningsdepartementet.
– Men på lågstadienivå har vi lyckats uppnå nästan jämn könsfördelning på grund av god tillgång till skolor i byarna.
Det är även stor skillnad på vad män och kvinnor studerar vid universiteten. Exempelvis på tekniska utbildningar går det en kvinnlig student på fyra manliga. De flesta flickor väljer någon humanistisk eller samhällsvetenskaplig utbildning.
Bristen på jämlikhet i utbildningssystemet avspelar sig bland annat i det faktum att två tredjedelar av landets analfabeter är kvinnor.
Många av de flickor som inte studerar vidare gifter sig – eller gifts bort – tidigt. Barnäktenskap är fortfarande vanligt i många delar av landet.
Enligt en undersökningen från 1998 som utfördes i åtta provinser hade 10 procent av landets gifta kvinnor mellan 25 och 34 år gift sig före de fyllde 16. Nationellt är det vanligaste att gifta sig i 16-års åldern.
Enligt índonesiska traditioner är det också mer lönsamt för föräldrarna att satsa på utbildning till sina söner eftersom de förväntas bidra ekonomiskt till sina föräldrar hela livet ut, även om de skaffar egna familjer. Flickor lever enligt traditionen med sina mäns familjer sedan de gift sig.
Utbildningsdepartementet försöker öka flickor och kvinnors tillgång till utbildning bland annat genom att erbjuda icke- formell yrkesutbildning och genom att dela ut stipendier till begåvade elever, där man ser till att hälften av stipendiaterna är flickor.
Men departementet säger att bristen på pengar hindrar dem från att göra skolan jämställd. Utbildningsdepartementet får cirka sex procent av statens budget, vilket är betydligt mindre än i flera andra asiatiska länder.
Många indonesier har också svårt att se behovet av att förbättra utbildningen för flickor, säger parlamentsledamoten Nursyahbani Katjasungkana. Under Suhartos 32-åriga styre var ideologin att mannen arbetar och kvinnan stannar hemma norm.
– Enligt vår äktenskapslag ska mannen vara familjens överhuvud och den som tjänar pengarna medan kvinnan är hemmafru och sköter hushållet, säger hon.
Denna inställning är tydlig inte minst i landets skolböcker som är fulla av bilder på mödrar och döttrar som arbetar i köket och fäder som jobbar på kontor. Ett läsövning ur en skolbok lyder: “Pappa går alltid till kontoret och mamma stannar alltid hemma”. Nu har utbildningsdepartementet anställt kvinnliga läroboksförfattare för att förändra den stereotypa bilden.
(010712)
.
