010706 (IPS) – Nepals maoistiska gerilla har nu plötsligt börjat agera mot landets städer. Under veckan har mängder av bomber placerats ut i huvudstaden Kathmandu. Tidigare har gerillan främst agerat på landsbygden. Deras mål är att störta den parlamentariska demokratin för att ersätta den med en republik.
Under veckan har rebellerna lyckats placera ut sprängmedel i Kathmandus maktcentrum. Målen har bland annat varit landets premiärminister och justitieminister. På onsdagen detonerade en kraftfull bomb utanför deras bostad.
På torsdagen följdes detta upp av ett dussintal andra bomber i Kathmandu, och ytterliggare sprängladdningar har hittats under fredagen.
Ingen har hittills rapporterats skadad, men bomberna har skrämt upp invånarna i landet.
– Det har inte gått att vara ute sent de senaste dagarna. Med all rebellaktivitet och polisens genomsökningar – vem skulle våga att ta risken?, frågar sig studenten Kalpana Sijapati.
Antalet beväpnade polisenheter på gatorna har ökat, och i synnerhet under nätterna genomförs kontroller av dem som rör sig på stan. Men än så länge har inga rebeller gripits.
Säkerhetsproblemen och den allmänna oredan efter massakern i kungahuset i början av juni – då hela den kungliga familjen mördades av den berusade och drogade kronprinsen Dipendra – har haft en avkylande effekt på Nepals ekonomi.
I synnerhet turistindustrin, som är mycket viktig för landet, har drabbats hårt. Under juni sjönk antalet turister med 56 procent.
I det populära turistdistriktet Thamel i Kathmandu gapar restauranger, hotell och barer i stort sett tomma. Samtidigt oroar sig innehavarna för att situationen kommer att förvärras ytterliggare när maoisterna nu trappat upp sitt våld.
– Den senaste månaden har varit förskräcklig. Om det fortsätter på samma sätt en månad till blir vi tvungna att stänga och flytta härifrån, säger Shyam Ghale som driver en liten restaurang i Thamel.
Analytiker menar att detta är den utveckling maoisterna eftersträvar. Att skapa terror och så förvirring är ett helt säkert sätt att få ekonomin att falla, vilket maoisterna kan dra fördel av, menar de.
Sedan maoisterna först trädde fram 1996 har de opererat på landsbygden. Den maoistiske ledaren, kallad kamrat Prachanda, har vid upprepade tillfällen hävdat att deras taktik är att kopiera Maos taktik i Kina – att först “befria” byarna, för att därefter inta huvudstaden i en avgörande strid.
Maoisterna kämpar för en republikansk stat, och vill störta den konstitutionella demokrati som landet förvandlades till efter ett folkligt uppror 1990. Landets extrema fattigdom och underutveckling har spelat maoisterna i händerna.
Samhällsvetare menar att underutvecklingen på landsbygden och bristen på möjligheter för landets 23 miljoner invånare har lett till att många unga män och kvinnor stödjer maoisterna.
Och från att ha varit en grupp utfattiga landsortsungdomar har gerillan idag förvandlats till en militär kraft att räkna med. Detta tack vare de vapen man kommit över när man stormat polisstationer i landets isolerade delar.
I början såg regeringen maoisterna som endast ett ordningsproblem och menade att det var upp till polisen att hantera situationen. Men den otränade och motivationsfattiga polisen hade svårt att få bukt med maoisterna.
Istället har staten nu tillsatt en speciell paramilitär styrka för att bekämpa rebellerna, och på landsbygden har militären försökt skapa lugn.
Men händelserna i det kungliga palatset har gett maoisterna vind i seglen – på grund av den förvirring som nu råder i landet.
Hittills har mer än 1 650 människor dödats i upproret. Människorättsgrupper har anklagat båda sidor för att ha begått stora övergrepp i konflikten.
(010706)
.
