010606 (IPS) – En ny japansk film om japanska soldater som slogs mot kolonialstyret i Indonesien har mött protester från kritiker som menar att filmen är ännu ett sätt för Japan att avleda uppmärksamheten från landets krigsförbrytelser.
Filmen “Merdeka” – “självständighet” på indonesiska – handlar om japanska soldater som dör när de slåss tillsammans med indoneser för självständighet från de holländska kolonialherrarna. Syftet med filmen är att visa att Japan hjälpte andra asiater att slåss mot de europeiska kolonialmakterna.
Ämnet är känsligt eftersom Japans ockupation av andra asiatiska länder under fyrtiotalet byggde på tanken om att skapa ett “Asien för asiater” och befria kolonierna från sina utländska herrar.
Det är därför inte förvånande att en proteststorm – bland annat från den indonesiska regeringen – har mött filmen, som hade premiär i Japan den tolfte maj. Den är regisserad av Yukio Fuji och distribuerad av Toho Cinemas, ett ledande japanskt filmbolag.
Filmen handlar om löjtnanten Shimakazaki, som sänds till Indonesien för att slåss mot holländarna och blir involverad i den indonesiska frihetsrörelsen.
– De japanska soldaternas betydelse i frihetsrörelser i Asien är inte särskilt välkänd. Det är därför regissören bestämde sig för att göra en film om Shimakazaki, säger Masako Suzuki, talesman för Toho.
Det är ett historiskt faktum att japanska soldater, som hade ockuperat Indonesien 1942-1945, deltog i Indonesiens självständighetskrig mot holländarna, vilket rasade i fyra år, mellan 1945 och 1949.
Det självständiga Indonesiens första president Sukarno utropade landets självständighet den 17 augusti 1945, två dagar efter det att Japan kapitulerat i andra världskriget. Men brittiska och holländska styrkor gick då in i Indonesien, vilket gav upphov till en nationell självständighetskamp som ledde till att Indonesien slutligen blev självständigt i december 1949.
Kritikerna säger att filmen överdriver de japanska soldaternas betydelse för Indonesiens självständighet.
– Jag känner ett antal indonesiska självständighetskämpar. De skulle känna sig förolämpade, för de menar att de uppnådde självständigheten själva, säger professor Takashi Shiraishi vid Kyoto-universitetets center för Sydostasienstudier.
Merdeka inleds med att den japanska kejserliga armén kommer till Indonesien, som då hette Holländska Ostindien, 1942.
I en av de första scenerna i filmen kommer en gammal indonesisk kvinna till Shimazaki med sina händer formade för bön. Hon säger att hon har väntat på en frälsare, och syftar på en lokal legend enligt vilken “gula” män från östern kom för att rädda folket på Java från de “vita” männens styre.
Kvinnan knäböjer och rör vid den japanske soldatens sko. Shimazaki lovar henne att han ska kasta ut holländarna från Indonesien.
Just den här scenen möttes av starkt motstånd från den indonesiska regeringen och den indonesiska ambassaden i Tokyo krävde att produktionsbolaget skulle klippa bort den scenen.
Katsuaki Asano, som är chef för produktionsbolaget, säger att filmen är en fiktion men att den vill visa hur en del modiga japaner riskerade sina liv för att hjälpa andra asiater.
– Japanerna känner inte till sin historia, och därför har de ingen stolthet, säger han.
Samtidigt som Merdeka går upp på biograferna pågår en kontrovers kring japanska läroböcker i historia. De länder som ockuperades av Japan under fyrtiotalet menar att läroböckernas historieskildring är ett försök att dölja landets krigsförbrytelser.
– Det här är bara för mycket, säger Yoko Maeda, en 31-årig frilansjournalist, om Merdeka.
– Jag önskar att vi bara kunde gå vidare genom att erkänna vår aggression i Asien.
(010606)
.
