010330 (IPS) – I slutet av 80-talet beslutade sig Bhutans regering för att skydda sin buddistiska karaktär. Det innebar att mängder av hinduer tvingades ut ur landet. De har sedan dess levt i flyktingläger i grannlandet Nepal. Men nu finns det äntligen hopp om att de ska kunna återvända hem igen.
Lacchimaya, en 42-åriga kvinna, är en av de närmare 100 000 bhutaneser som i över ett decennium levt i de sju olika flyktinglägren i östra Nepal. De flydde från grannlandet, kungariket Bhutan i Himalaya, i slutet av 80-talet och början av 90-talet.
Bhutan började 1988 – med syfte att bevara sin buddistiska karaktär – att avhysa alla medborgare som inte kunde bevisa att de levt i landet mer än 30 år.
Och eftersom de flesta från den nepalesisktalande hinduistiska befolkningsgruppen Lhotsampas i södra Bhutan saknade identitetshandlingar tvingades de ut ur landet.
Men nu har alltså deras hopp om att kunna återvända tänts. Detta efter att diskussioner mellan de nepalesiska och bhutanska myndigheterna lett fram till en överenskommelse om att förbereda en repatriering av flyktingarna.
Förberedelserna påbörjades nyligen genom att myndigheterna börjat intervjua flyktingarna i lägren. Och snart är turen kommen till Lacchimaya och hennes familj.
– Bhutan är vårt hem. Men två av mina barn föddes här och har aldrig varit i sitt hemland, säger hon och undrar om det kan innebära att hemvändandet blir svårt.
Lhotsampas har bott i södra Bhutan sedan 1800-talet, men den bhutanska regeringen hävdade att de var nyinflyttade ekonomiska invandrare.
– Det var en hemsk tid . Vi tvingades lämna vårt hem och våra fält i Bhutan. Sen skickades vi hit på lastbilar mitt i regnperioden. Vi hade inga pengar. Våra barn var sjuka och döende. Jag blev också allvarligt sjuk, säger Lacchimaya.
Sedan hon blev flykting har hon förlorat två av sina barn. Tillsammans med sin man har hon nu fem barn, och de driver gemensamt en pytteliten butik, längs en rad av identiska hyddor som utgör Beldangi 1 – ett av flyktinglägren.
Över 90 000 flyktingar kom från Bhutan till Nepal. Sen dess har många barn fötts och nu är de över 100 000.
I lägren pågår nu identifiering av flyktingarna i samråd mellan bhutanesiska och nepalesiska myndigheter.
– Vi är i första hand med för att se till att intervjuerna utförs korrekt och att ingen känner sig hotad eller missförstår frågorna, säger en nepalesisk myndighetsperson i Damak.
Flyktingarna förs med bussar till ett verifieringscenter i staden.
– Det gick trögt i början, men nu går det allt snabbare, säger S.B. Subba från de bhutanska flyktingarnas repatrieringskommitté.
Kommittén hjälper till med att distribuera kopior av de formulär flyktingarna senare stöter på vid intervjuerna så att de ges chansen att bekanta sig med frågorna i god tid.
Men med nuvarande hastighet, tio familjer intervjuas om dagen, skulle det ta närmare fem år att verifiera de närmare 15 000 familjer som bor i lägren.
Att det tar så lång tid beror delvis på att formulären är skrivna på engelska. Men det finns även andra komplikationer. Många av flyktingarna hävdar att de tvingades skriva under papper på att de emigrerade till Nepal frivilligt, när de lämnade Bhutan.
I ett kontroversiellt avtal mellan Nepal och Bhutan 1993 kom man överens om att klassificera flyktingarna i fyra olika klasser. En av dessa grupper var för flyktingar som sades ha emigrerat frivilligt. Bhutan är nu beredda att ta emot alla grupper utom just den.
Och det finns en oro för att klassificeringen kan komma att användas för att förvägra en stor grupp flyktingar att flytta tillbaka.
– Vi har sett det om och om igen. Den bhutanska taktiken är att förhala och dra ut på tiden. Deras förhoppning är att det skulle leda till att flyktingarna assimileras i Nepal, säger en högt uppsatt tjänsteman i Nepals huvudstad Kathmandu som vill förbli anonym.
Men han menar samtidigt att de bhutanska myndigheterna har mjuknat på grund av det internationella trycket, och att om kategoriseringsfrågan kommer upp igen kanske man inte kommer att vara lika rigida som tidigare.
Samtidigt oroar sig flyktingarna för hur de kommer att få det i Bhutan om de tillåts återvända. Det bhutanska regeringen har genomfört omflyttningar av människor från andra delar av landet till Lhotsampafolkets område.
Många av flyktingfamiljerna har hört talas om att deras gamla hem nu befolkas av nyinflyttade människor.
– Jag har hört att mitt hem i Chirang Basti har tagits över av någon annan. Så även om vi får återvända – vart ska vi ta vägen?, frågar sig en av flyktingarna.
(010330)
.
