001229 (IPS) – Kubas BNP har i år stigit med drygt fem procent. Trots det är den kubanska ekonomin – tio år efter att Europas socialistblock föll samman – fortfarande i kris, bland annat på grund av försämrade handelsförbindelser.
Kubas regering medger att elva miljoner invånare fortfarande saknar nödvändiga materiella förnödenheter, trots landets ekonomiska tillväxt den senaste tiden.
Sedan 1992 har BNP sjunkit med 32 procent.
Socker och nickel är landets största inkomstkällor vid sidan av den dynamiska turistsektorn som vuxit med nästan 20 procent under de senaste fem åren.
År 2000 steg sockerproduktionen med 7 procent till drygt 4,6 miljoner ton. Inför nästa år tror handelsminister José Luis Rodríguez att nickelexporten kommer att öka med drygt 5 procent, men sockerexporten befaras minska med knappt 4 procent.
Att sockerexporten kommer att minska har att göra med bristen på sockerrör till följd av torkan.
Lägre världsmarknadspriser på socker innebär för Kubas del en förlust på en miljard kronor, enligt officiell statistik. Detta i kombination med stigande bränslekostnader frestar ytterligare på ekonomin.
Minskade exportinkomster medför försämrade möjligheter att importera den mat landet behöver. De försämrade exportinkomsterna hindrar en mer djupgående ekonomisk återhämtning i landet.
För att komma till rätta med situationen kommer regeringstjänstemän att försöka omförhandla landets utlandsskuld med Parisklubben. Skulden uppgår för närvarande till 111 miljarder kronor.
Kuba har haft uppskov med avbetalningarna till de kreditgivande länderna sedan 1986. Ekonomer menar att detta uppskov kraftigt har försämrat Kubas möjligheter till vidare krediter. Detta tvingar landet till mer kortsiktiga lån till högre ränta. Inte desto mindre har Kuba på senare tid lyckats förhandla sig till en del långsiktiga lån och omförhandla kortsiktiga exportkrediter, bland annat från Japan.
(001229)
.
