000616 (IPS) – Det var en lång vandring för de 200 män, kvinnor och barn som gick från sina avlägsna byar i Nepal till huvudstaden Kathmandu, för att hitta ett tryggt ställe att bo på.
Men deras 70 mil långa fotvandring var ändå enklare än kampen för att få ett slut på våldet som tvingade dem att fly från sina förfäders mark.
– Vi kom hit för att söka hjälp, men landets ledare är inte intresserade av vårt lidande, säger Anil Yogi, ordförande i den organisation för människor som drabbats av maoist-rebellernas våld som organiserade marschen.
De 200 människorna lämnade sina hem för att undkomma det våldsamma vänsterupproret som har drabbat många av Nepals fattigaste regioner sedan början av 1996. Mer än 1 400 människor har dött till följd av upproret.
Flyktingarna gick i 28 dagar från Kailali-distriktet till Kathmandu. Där har de bott de två senaste veckorna i tält utanför parlamentet.
– Maoisterna misstänker oss för att ge information om dem till polisen, och polisen misstänker oss för att sympatisera med maoisterna, klagar tvåbarnsmodern Rupa Devi Jaisi. Byborna hotades både av rebellerna och av polisen.
– Det är svårt att leva ett normalt liv. Det är därför vi lämnat våra hem, säger Rupa Devi Jaisi.
Maoisterna vill att Nepals grundlag ska förändras, för att omvandla landet till en republik. Regeringen säger att den är villig att tala med rebellerna, men inom den nuvarande grundlagens gränser.
Två samtalsrundor har misslyckats eftersom rebellerna inte vill ge upp sitt krav på att avskaffa den konstitutionella monarkin. Det finns inget som tyder på att de kommer att ändra sin position.
Upproret har hittills varit begränsat till landsbygden i västra Nepal, där fattigdomen är som värst och utbildningsnivån som lägst.
Ledarna för de människor som bor i tält utanför parlamentet vill att regeringen erkänner deras status som flyktingar.
– Regeringen borde erkänna att vi är interna flyktingar och ge oss mark där vi kan slå oss ned. Eller så borde de lösa problemet så att vi kan återvända hem, säger Anil Yogi.
Om regeringen inte hjälper dem, blir människorna som lämnat sina byar tvungna att gå över gränsen till Indien, hävdar Yogi.
Hittills har regeringen ignorerat dem. Regeringsföreträdare misstänker att de bara försöker lämna fattigdomen i sina hembyar för att hitta ett bättre liv någon annan stans.
Regeringen har inte gjort något officiellt uttalande, men de senaste dagarna har en rad tidningsartiklar gett uttryck för den officiella hållningen.
öDe här människorna är inte flyktingar. De är bybor som försöker hitta ett enkelt sätt att få tag på land i Teraiö, skriver tidningen Kantipur, Terai är ett bördigt område i södra Nepal.
Men människorna utanför parlamentet förnekar anklagelserna. De ägde alla mark i sina byar, och en del av dem har till och med riktig utbildning. De säger att de hade stannat kvar om det inte hade varit för våldet.
– Våra flickor blev våldtagna när de skulle gå ut i djungeln för att hämta ved. Antingen av maoisterna eller av polisen. Varför skulle vi annars fly, om inte för sådana saker, säger 25-åriga Savitri Shahi.
Människorättsgrupper, exempelvis Amnesty International, har anklagat både rebellerna och regeringsstyrkorna för övergrepp i områdena som påverkas av maoisternas uppror.
(000616)
.
