991110 (IPS) – (IPS-Nizar Al Aly)
Basri, höger hand till den tidigare nu avlidne kung Hassan II, är en av landets viktigaste personer. Som inrikesminister sedan 1979 hade han kontroll över Marockos säkerhetsstyrkor, kommunikationsfrågor och inrikespolitik. Han hade även ansvaret för Västsahara.
– Det är helt klart att avskedandet av Basri innebär att kungen har avlägsnat ett stort hinder som legat i vägen för Marockos väg mot förändringar och reformer, säger Abdou Nadi, advokat och medlem i Marockanska förbundet för Mänskliga Rättigheter till IPS.
Politiska observatörer i Rabat är eniga om att avskedandet av Basri bara var en tidsfråga, men att det skulle ske så snabbt var det ingen som trodde. Basri ersätts av Ahmed Midaoui, en universitetsprofessor och tidigare generaldirektör för den nationella säkerhetstjänsten.
Basris makt utmanades först när Abderrahman Youssoufi utsågs till premiärminister 1998 av den nu avlidne kung Hassan. Youssoufi är en människorättsaktivist och ledare för det tidigare olagliga socialistpartiet. Källor nära det kungliga palatset bekräftar att nedräkningen för Basris fall började förra oktober. Då fråntog Hassans son, kung Mohammed, honom två huvudsakliga ansvarsområden – Västsahara-frågan och säkerhetspolisen.
Samma källor avslöjade att Basris avgång påskyndades av hans sätt att nyligen slå ner på demonstranter i Laayoune, en större stad i Västsahara. Till sin hjälp hade regeringsstyrkorna marockanska bosättare. Vid det tillfället dog flertalet människor, hundratals skadades, dussintals arresterades och många rapporteras som saknade. Detta enligt självständighetsrörelsen Polisario, som har etablerat en skuggregering i Västsahara. Polisario har nu utropat en “intifada”, ett obeväpnat uppror, i Laayoune och uppmanat till en fortsatt kamp för självständighet.
Marocko-regimen menade att demonstranterna krävde jobb och förbättrade sociala förhållanden, medan Polisario hävdar att massorna krävde att Marocko lämnar Västsahara. Marocko ockuperade och annekterade Västsahara 1976, när de spanska kolonialstyrkorna avlägsnade sig. Sedan dess har Rabat-regimen avsatt omfattande resurser i området, inklusive massiva satsningar på marockanska bosättningar i ett försök att förändra den etniska sammansättningen.
En liten FN-styrka har placerats i området med uppdraget att organisera en folkomröstning om Västsaharas framtid. Men folkomröstningen har blivit uppskjuten flera gånger. Orsaken är att det råder meningsskiljaktighet om huruvida de marockanska bosättarna ska få rätt att rösta, vilket regeringen kräver.
I sitt sista offentliga uttalande i förra veckan sa den nu avsatte inrikesminister Basri att folkomröstningen som planeras till år 2000, bör skjutas upp i ytterligare “två eller tre år”. Detta uttalande dementerades i måndags av utrikesministern Muhammad Ben Aisa, vilket tydligt markerade att hans regeringskollega ensam stod för dessa åsikter.
Tillträdandet av kung Mohammed i juli har banat vägen för ett mer avspänt klimat i Marocko, där människor mer öppet har börjat kritisera den förre kungens regim med auktoritärt styre och brutalt förtryck. Efter en fredagsbön i Tangier där kung Mohammed deltog förra månaden skallade ropen från folkmassorna: “Avgå Basri!”
Basri, som efter kung Hassan var den som hade mest makt, hade styrt landet med järnhand, infört hårda säkerhetsåtgärder och slagit ner hårt mot alla tänkbara motståndare till kungen. Basri hade ett finger med i spelet på många håll, vid sidan av sitt hårda grepp om säkerhetsfrågorna. Hans departements maktbefogenheter sträckte sig allt från att utfärda uppehållstillstånd till att ge tillstånd för utländska investerare.
(991110)
.
