000609 (IPS) –
Men regeringen kunde heller inte ha förutsett att oroligheterna skulle förvärras bara några månader senare. I dag har regeringen fått fler problem på halsen än den hade räknat med.
Förutom att försöka få de trettio människor som hålls som gisslan av rebellgruppen Abu Sayyaf utkämpar den ett regelrätt krig mot den islamska separatiströrelsen MILF. Och samtidigt måste regeringen ta itu med Nur Misuari, guvernör i Mindanao, som nyligen sa att hans grupp återigen ska börja slåss för ett självständigt, muslimskt Mindanao.
De tre rörelserna; Abu Sayyaf, MILF och Misuaris MNLF är islamska grupper som vill ha mer självstyre åt de filippinska muslimerna, som utgör sex miljoner av landets 60 miljoner invånare.
Abu Sayyaf betyder “svärdbäraren”, och den grundades 1992 av unga muslimer som gick i skolor i Mellanöstern. De tros också ha kämpat med afghanskas grupper under den sovjetiska invasionen av Afghanistan.
MILF är en större organisation, med mellan 15 000 och 40 000 medlemmar. Den började som en utbrytargrupp ur MNLF. MILF vill ha en islamisk stat i södra Filippinerna, och eftersträvar en folkomröstning i stil med den som hölls i Östtimor. MNLF var den första separatiströrelsen som tog till vapen mot regeringen och gruppen ledde ett våldsamt uppror som nådde sin höjdpunkt på 70- talet. 1996 skrev MNLF under ett fredsavtal med regeringen.
Regeringsföreträdare i Manila är nu rasande efter rapporter om att Misuari i förra veckan sa att hans grupp skulle återuppta sin kampanj för ett oberoende Mindanao. Han ska ha påstått att regeringen inte följt fredsavtalet.
En del företrädare för regeringen kräver nu att Misuari ska avgå som guvernör för Mindanao.
Andra säger att även om MNLF inte längre kan föra en effektiv väpnad kamp, så borde regeringen tänka om när det gäller den ekonomiska delen av fredsavtalet. De säger att erfarenheterna från Mindanao visar att regeringen i Manila inte kan slussa pengar till det underutvecklade Mindanao och förvänta sig att de kommer att användas till det som de var tänkta för.
Regeringen förstår mycket väl att en del av anledningen till varför upproret fortfarande pågår är den tärande fattigdomen och marginaliseringen av minoriteterna. Planet för att förhindra uppror som lades fram i januari har två strategier. Enligt planen måste en socio-ekonomisk utveckling av de områden där rebellerna verkar kombineras med starka militära ingripanden.
Sulu-provinsen, det område där Abu Sayyaf håller 21 människor som gisslan, har den sämsta utbildningen, de lägsta inkomsterna och det lägsta utvecklingsindexet i Filippinerna.
Den autonoma regionen Mindanao har också den lägsta läskunnigheten i landet – 73,5 procent, jämfört med 98,8 procent i huvudstaden Manila.
– Man kan inte övertyga rebellerna att ge upp om de inte ser någon ekonomisk utveckling i sina områden, säger Victor Corpus. Han var ordförande i den kommitté som utarbetade strategin för att motverka oroligheter.
– Det finns ingen militär lösning på problemet i Mindanao. Om rebellerna är hungriga kommer de att fortsätta slåss, men om de var mätta och nöjda skulle de aldrig använda vapen, säger Corpus.
Analytiker är överens om att anledning till att till och med en extrem grupp som Abu Sayyaf kan värva rekryter är det desperata och undermåliga liv som dess medlemmar lever i sina hemstäder.
I förra veckan höll gruppen några reportrar som gisslan. De släpptes mot en “avgift” på 25 000 dollar, alltså ungefär 225 000 kronor.
Däremot har Abu Sayyaf inte fått några pengar för de filippinska skolbarn som kidnappades tidigare. Gruppen har dödat en präst och tre av lärarna som kidnappades tillsammans med barnen.
Analytikerna säger att det snarare är ekonomi än ideologi som får Abu Sayyaf att kidnappa människor och kräva lösen.
Men en kampanj för utveckling kanske inte längre räcker till för att få ett slut på oroligheterna, och ekonomiska förbättringar i södra Filippinerna är ingen garanti mot att de mer ideologiskt sinnade av rebellerna skulle fortsätta sin väpnade kamp.
(000609)
.
