001101 (IPS) – En vecka före valet i USA ger det gröna partiets presidentkandidat Ralph Nader Al Gore svår huvudvärk. Osäkra vänsterväljare tvekar mellan vicepresidenten och Nader, trots att han inte har någon chans att vinna valet.
Nader har gått framåt i övre mellanvästern och på norra stillahavskusten, vilket har tvingat Gore att återvända till delstater som han för bara några månader sedan trodde sig ha ett säkert övertag i.
Istället för att satsa på väljare som tvekar mellan demokraterna och republikanerna tvingas Gore nu satsa värdefull tid och pengar på att vinna tillbaka väljare som lutar åt Nader.
De senaste opinionsundersökningarna i Oregon och Wisconsin, som för bara några veckor sedan ansågs som säkra kort för Gore, visar att Nader har stöd av tio procent av väljarna i båda staterna. Det gör att vågskålen tippar över till förmån för den republikanske presidentkandidaten George W. Bush i båda delstaterna.
Till och med i Kalifornien, som länge ansetts som Gores bastion, verkar det nu vara jämt mellan Gore och Bush eftersom Nader har lockat till sig väljare från vicepresidenten.
Det är fortfarande jämt mellan Gore och Bush i de nationella opinionsundersökningarna, men det är delstaterna som är det slagfält där presidentvalet verkligen avgörs, eftersom presidenten inte väljs direkt utan genom vad man kan kalla delstatsröster.
Varje delstat har ett antal delstatsröster uträknat på antalet invånare. Samtliga delstatsröster går till den kandidat som fått flest röster i delstaten. Det innebär att om Bush blir den kandidat som får flest röster i Kalifornien så tillfaller delstatens samtliga 54 röster Bush. Den kandidat som får 270 delstatsröster vinner valet.
De flesta politiska tyckare anser att resultatet fortfarande är osäkert i omkring 10 delstater, som tillsammans har 100 delstatsröster. I nästa alla dessa delstater har Nader stöd av fem procent eller fler.
Under större delen av valkampanjen har Gore, precis som de största medierna i USA, ignorerat Nader.
Första gången Nader fick uppmärksamhet i USA var 1959, då han fortfarande studerade vid Harvard, genom att publicera massiv kritik mot en populär bilmodell som tillverkades av General Motors.
Det var början på den karriär som gjort honom till USA:s mest kände konsumentkämpe. Sedan dess har Nader skapat ett imperium av ickestatliga organisationer, juristfirmor och forskare som bedriver lobbying för att företag ska ta mera ansvar för sina produkter, för miljön och för arbetarnas rättigheter.
De senaste åren har Nader engagerat sig mot globaliseringen. Han motsätter sig avtal och lagstiftning som inte tar upp frågan om arbetarnas rättigheter och som inte tar hänsyn till miljön.
Nader anser att företagssponsring har lett till att det demokratiska partiet har “republikaniserats”.
– Båda partierna säljer ut statlig egendom till storföretagen, säger Nader i sitt valtal där han också säger att det är sak samma att rösta på Gore som på Bush.
Naders entré på arenan som den ende kandidat som representerar ett alternativ till de båda stora har förvånat många analytiker. De väntade sig att högerpolitikern Pat Buchanan, som lämnade det republikanska partiet tidigare i år, skulle locka många väljare till sitt reformparti. De politiska analytikerna trodde att Buchanan skulle ta lika många röster från Bush som Nader från Gore.
Men Buchanans övertagande av reformpartiet, som under Ross Perots ledning fick 19 respektive åtta procent av rösterna i presidentvalen 1992 och 1996, gick snett. Buchanan ligger idag på bara runt en procent av rösterna, jämfört med Naders fem procent.
Nader har inga illusioner om att vinna valet. Hans mål är att få över fem procent av rösterna. Fem procent är en magisk gräns – om det gröna partiet når den gränsen får de rätt till partistöd i nästa val.
Trots att Nader själv inte är partimedlem anser han att det skulle kunna innebära att ett verkligt alternativ till demokraterna bildas. Han anser också att om Gore inte vinner så kommer det demokratiska partiet att tvingas vänsterut för att hindra väljarflykt till de gröna.
Det resonemanget ifrågasätts dock kraftigt av många vänstermänniskor som anser att Nader är en svikare och att Gore är det bättre valet av två dåliga alternativ. De håller med Nader om att både Gore och Bush först och främst tänker på företagens bästa, men de insisterar på att det finns avgörande skillnader mellan de båda kandidaterna, bland annat när det gäller medborgarrättsfrågor, jämlikhetsfrågor, arbetsfrågor och miljöfrågor.
Förutom att Gore har gjort extra framträdanden i de nyckelstater där Nader har starkt stöd, möter han hotet från Nader genom att skicka framstående vänstersympatisörer som gör PR för honom till viktiga platser i Oregon, Washington, Minnesota, Wisconsin, Ohio, Michigan och Pennsylvania.
Bland Gores sändebud finns pastorn Jesse Jackson, senatorerna Edward Kennedy och Paul Wellstone, feministen Gloria Steinem, Brent Blackwelder, som är ordförande för miljöorganisationen Jordens Vänner, viktiga fackföreningsledare som AFL-CIO:s ordförande John Sweeneyas samt Hollywood-stjärnor. De vänder sig bland annat direkt till Naders mest ihärdiga supportrar, universitetsstudenterna.
(001101)
.
