011018 (IPS) – Berberna i Marocko söker politiskt och kulturellt erkännande som minoritet. I veckan invigde Marockos kung Mohammed VI ett institut för berbisk kultur men det tal han höll tyder på att han inte har några planer på att tillmötesgå berbernas krav.
– Vi vill försäkra alla om att amazigh (berbernas språk), är djupt rotat i det marockanska folkets historia och tillhör alla marockaner, utan undantag, men det får inte användas för några som helst politiska mål, sa kungen i går vid invigningen av det kunglig centret för amazigh-kultur.
Berberna är den näst största folkgruppen i Marocko. De utgör cirka 35 procent av befolkningen. I juli organiserade berberna demonstrationer med syftet att få sina rättigheter erkända men protesterna stoppades med våld.
Varken i Marocko och Algeriet, där det finns stora berbiska folkgrupper, har berberna erkänts som en etnisk grupp i ett mångkulturellt samhälle. De som inte har accepterat den situationen har ofta utsatts för hårt förtryck. Berberna hävdar att de funnit i Nordafrika i över 5000 år.
Den marockanske kungens mor är av berbiskt ursprung. Kungen sa vid invigningen av berberinstitutet att berberna är en viktig del av Marockos kultur och rika historia. Institutet kommer att syssla med att bevara och utveckla berbernas språk. Det ska bland annat arbeta med att föra in berbernas språk i landets utbildningssystem.
Berberaktivister välkomnar visserligen det nya centret men anser att kungen undviker de viktigaste frågorna.
– Detta räcker inte, säger Abdelaziz Bourass, som är vice- ordförande för förbundet för forskning och kulturutbyte AMREC.
– Berberna har alltid slagits för att deras identitet som en separat grupp ska erkännas i lagen.
Amazigh är ett samlingsnamn för flera olika berberdialekter. I Marocko delas språket in i tre huvuddialekter: tarifit, som talas i Rif-bergen i norra delen av landet, tamazight som talas i de centrala och östra delarna av Marocko och tachelhit som talas i södern.
I juli marscherade berbergrupper in i huvudstaden Rabat med slagord som “Vi är inte araber” och “Vi vill att vår civilisation erkänns i konstitutionen”. Demonstrationen stoppades med våld av den marockanska regimen.
Men berberna i Marocko har inte förtryckts lika hårt som i grannlandet Algeriet. Där tystades de systematisk ned av den förra regimen under den Nationella befrielseforinten, FLN, och även av de efterföljade regeringarna som kontrollerats av militären.
– Det stämmer att öppenheten mot berberna har varit större i Marocko, säger Bourass men tillägger att de marockanska berberna har diskriminerats på andra sätt. Många av landets berber bor på landsorten och de anser att de regioner som domineras av berber har blivit åsidosatta.
– Den diskrimineringen måste upphöra om regimen vill undvika att berberna ska politiseras, säger Bourass.
(011018)
.
