011017 (IPS) – Just nu sätts pjäsen Vaginamonologerna upp i Perus huvudstad Lima. Uppsättningen är en succé precis som den har varit i 31 andra städer runt om i världen där den spelats.
Vaginamonologerna är skriven av journalisten, pjäsförfattaren och poeten Eve Ensler från USA. I den återges erfarenheter och åsikter om det kvinnliga könsorganet. Erfarenheterna kommer från kvinnor ur skilda samhällsklasser, religioner, kulturer och åldrar. I Sverige sattes den i februari upp som enmansshow av och med skådespelerskan Kim Anderzon i Västerås.
Pjäsen handlar om könsidentitet och självkänsla. Ensler säger att egna funderingar fick henne att 1995 ge sig ut på jakt efter hur andra kvinnor uppfattade sina könsorgan. Det hon då upptäckte var att många kvinnor inte tyckte om denna vitala del av sina kroppar.
Undersökningar visar att män och kvinnor har mycket olika uppfattningar om sina könsorgan. Män talar ofta om sina i aggressiva termer, medan kvinnor försöker undvika att benämna sina. Ensler besökte flera länder och gjorde 200 intervjuer med kvinnor, även våldtäktsoffer i kriget i Bosnien.
När hon samlat in materialet skrev hon en teaterpjäs för tre skådespelerskor som berättar dessa personliga historier om den mest intima delen av kroppen med ironi, humor och smärta.
Monologerna inleds med en lingvistisk analys av ordet vagina, och går sen vidare till att beskriva det kvinnliga könsorganet och dess känslighet.
En av karaktärerna i pjäsen, en äldre kvinna som aldrig har tittat på sitt könsorgan och aldrig har haft orgasm börjar gråta när hon upptäcker sin egen klitoris.
I pjäsen hävdas att “männens rädsla för klitoris” är orsaken till kvinnlig könsstympning som utförs i en del länder i världen.
– Berättelserna undviker att bli melodramer – trots att många av historierna är hemska och förkrossande – genom att föreställningen fokuserar på humor, säger Osvaldo Cattone, regissör för den uppsättningen av Vaginamonologerna som nu visas i Lima.
En av de tre skådespelerskorna, Pilar Brescia, säger att hon upplever föreställningen som en dialog med publiken, inte som en monolog.
– Det känns som jag har en dialog med var och en av kvinnorna i publiken. Med dem alla eftersom detta är något som berör oss alla. Det är en ny känsla, unik, som trots mina 25 år vid teatern var skrämmande till att börja med, säger hon.
– Vi upplever det som att vi bryter mot det tabu som förhindrar oss från att tala om våra vaginor och många kvinnor känner igen sina mammor, sina släktingar eller vänner i monologerna, säger Yvonne Frayssinet, som också agerar i pjäsen.
Den peruanska feministen Esther Vicuña säger att pjäsen väcker uppmärksamhet eftersom världen fortfarande är männens arena där kvinnlig sexualitet är tabu. De flesta kvinnor upplever sina könsorgan som skamliga, fula, privata delar av kroppen som man inte talar om, menar hon.
– Vagina är ett ord som nästan aldrig används. Män använder grova ord när de talar om kvinnors kön, och de flesta kvinnor refererar till sitt kön som “saken”, nästan som om det inte har något namn eller helt enkelt inte finns, säger hon.
(011017)
.
