Melbourne, 080129 (IPS) – Aboriginska grupper välkomnar den australiska regeringens löfte att framföra en offentlig ursäkt till det som kallas “den stulna generationen” – de barn som med tvång togs från sina föräldrar för att uppfostras till “riktiga” australier. De menar dock att ursäkten borde komma tillsammans med ekonomisk kompensation.
Men ministern med ansvar för ursprungsbefolkningsfrågor, Jenny Macklin, sade nyligen blankt nej till upprättandet av en fond för de människor som fördes bort från sina familjer. Lynn Austin, ordförande för organisationen Stolen Generations Victoria, säger att de berörda är brottsoffer som måste få ersättning.
– Bortförandena och de övergrepp, sexuellt, fysiskt och kulturellt våld, som vårt folk har utsatts för på institutioner, i de kristna hemmen eller någon annanstans är skäl för kompensation. Om jag går ut på gatan imorgon och snubblar på trottoaren kan jag stämma kommunen och få ersättning för det, så varför ska medlemmar av den stulna generationen inte få kompensation?, frågar Austin. 1997 släpptes rapporten “Bringing Them Home” , som bygger på en nationell undersökning av bruket att ta aboriginska barn från deras familjer. Rapporten visade att detta pågått från det att européer för första gången bosatte sig i Australien för 230 år sedan fram tills 1969. En av 54 rekommendationer som görs i rapporten är att offren ska få ekonomisk ersättning. Enligt rapporten tog staten minst 100 000 barn från deras familjer mellan 1869 och 1969 då man menade att aboriginernas barn tillhörde den australiska staten. Men istället för att sätta upp en kompensationsfond säger Macklin att regeringen kommer att bekostade ökade satsningar på sjukvård, rådgivning och utbildning för aboriginer. Hon hoppas att denna satsning ska minska den skillnad i förväntad livslängd som fortfarande finns mellan landets ursprungsbefolkning och resten av invånarna. Hon menar att det är det bästa sättet att sätta kraft bakom den officiella ursäkten, som väntas komma under februari månad.
Flera studier – bland dem en rapport från Oxfam och National Aboriginal Community Controlled Health Organisation från april förra året – visar att aboriginers förväntade livslängd är cirka 20 år kortare än resten av befolkningens. Australiens ursprungsbefolknings hälsa uppskattas vara sämre än andra ursprungsbefolkningars i exempelvis USA, Nya Zeeland och Kanada.
Lynn Austin anser att regeringens planer på satsningar på sjukvård och utbildning är långt ifrån tillräckliga.
– Det duger inte alls, det är helt skandalöst, säger hon. John Browne, styrelseledamot för Journey of Healing Association of South Australia, håller med och anser att om regeringen inte vill sätta upp en kompensationsfond så bör man i alla fall erbjuda mer specialiserade program riktade till de människor som när de var barn fördes bort från sina familjer. Han säger att det förutom de ofta hemska övergrepp som barnen utsattes för på institutioner och i fosterfamiljer också har en förödande effekt att tvinga in barn i en okänd kultur.
– De förlorade kopplingen till sin kultur, de förlorade sin länk till aboriginsk andlighet och sin anknytning till naturen, säger han.
En australisk delstat har dock gått sin egen väg. Den tasmanska delstatsregeringen beslöt redan 2006 att sätta upp en fond för offren för delstatens tidigare politik och den 15 januari tillkännagav man att 84 personer som bortfördes från sina familjer som barn ska få ersättning medan 22 personer kommer att få ersättning för övergrepp som deras föräldrar utsattes för. Austin säger att den federala regeringens vägran att komplettera ursäkten med ekonomisk ersättning gör att den enbart är tomma ord. Hon säger att hon och många andra nu kommer att se över möjligheterna att dra regeringen inför domstol. John Browne menar dock att ursäkten, även utan en kompensationsfond, bör ses som ett första steg från regeringen. – Ursäkten kanske är ihålig men jag anser att bara att få den federala regeringen att be om ursäkt är en stor sak, säger han.
Men precis som Austin ser han domstolarna som en möjlig utväg, men först efter att man försökt påverka regeringen på andra sätt.
