Bangkok, 080128 (IPS) – Fram till för ett par veckor sedan så var Ros Sovann bara en av alla de säkerhetsvakter som man kan se utanför de rikas bostäder i Phnom Penh. Nu har han förvandlats till en symbol för det ursinne många kambodjaner känner över att myndigheterna har vräkt dem från sina hem och konfiskerat deras jordar.
Strax innan midnatt den 13 januari så anlände den 70-årige parlamentsledamoten Chin Kim Sreng, som tillhör det styrande partiet, till sitt hem i huvudstaden. Enligt den lokala pressen så gick väktaren Ros till attack och misshandlade Chin svårt med ett järnrör i samband med att politikern klev ur sin bil. Sedan satte sig Ros i Chins lyxbil och kraschade den mot porten till politikerns hem. I polisförhören har Ros berättat att den brutala misshandeln var en hämnd på de regeringspolitiker som han menar bär ansvaret för konfiskeringen av hans familjs jordplätt i utkanten av huvudstaden. Ros har sagt att familjens jord skulle ha bidragit till att finansiera hans bröllop. Enligt den regionala organisationen Asiens kommission för mänskliga rättigheter, AHRC, ska Ros ha berättat att han inte hyste något agg mot Chin personligen, utan kände ett starkt hat mot politiker i gemen. När han fått arbete som säkerhetsvakt begärde Ros att få uppdraget att vara väktare utanför ett politikerhem för att få chansen att utkräva hämnd, enligt AHRC.
Attacken har uppmärksammats av flera lokala och internationella organisationer, som alla fördömer våldsdådet, men också vill belysa de hårda metoder som kambodjanska myndigheter använder i samband med att många fattiga människor tvingats bort från sina hem och marker. Dan Nicholson, vid organisationen Centret för rätten till bostäder, COHRE, som har sin bas i Genève, påpekar att detta är det första kända fallet där en person som har drabbats av myndigheternas politik slagit tillbaka med våld.
– Offren har annars valt att strida för sina rättigheter med fredliga medel, säger Nicholson. Samtidigt påpekar han att det är en kamp med mycket ojämna odds, som lett till stor frustration hos de män, kvinnor och barn som blivit vräkta från sina hem. Nicholson hävdar att rättssamhället inte har ställt sig på offrens sida, och säger att det finns exempel på hur folkliga ledare som protesterat mot myndigheterna har blivit hotade och trakasserade.
I november förra året avled två personer och skadades många andra i samband med att myndigheterna genomförde en avhysning av fattiga människor från deras ägor i provinsen Preah Vihear. Enligt Amnesty International sköt militärpolisen den 15 november ihjäl två personer från den grupp av 1 500 människor som vräktes från sina hem och ägor av fler än 200 beväpnade poliser och soldater.
Sedan år 2006 så har kambodjanska myndigheter i allt högre takt vräkt fattiga människor från deras marker. År 2006 tvingades över sju tusen människor i Phnom Penh bort från sina hem, eftersom det skulle byggas nya bostäder och affärsgallerior på deras ägor. Lokala människorättsgrupper menar att myndigheternas brutala behandling av de fattiga utgör baksidan av den snabba ekonomiska utveckling som landet genomgår. Under de senaste tre åren har tillväxten i landet legat på cirka elva procent årligen. Två av mest inkomstbringande näringarna är turismen och textilindustrin.
Den lokala organisationen Centret för folklig juridik, CLEC, påpekar att det infördes en ny lag om äganderätt av jord år 2001. Den innebar att personer som brukat och levt på ett visst område i många år får rätten till marken, berättar CLEC:s ordförande Yeng Virak. Problemet är bara att det finns miljontals fattiga kambodjaner som ännu inte fått papper på att de har besittningsrätten av sina ägor. De riskerar därför att falla offer för myndigheternas politik. Enligt Yeng har bara en del av de familjer som tvingats bort från sina ägor fått någon form av kompensation, medan andra bara har dumpats på platser det inte funnits några som helst faciliteter.
