Jerusalem, 060130 (IPS) – Det tog israels premiärminister Ehud Olmert mer än tolv timmar att svara. Kanske blev han, liksom de flesta israeler, överraskad av Hamas seger i det palestinska valet. Kanske ville han, som är ny på sin post, inte ge en överilad reaktion.
När han till sist uttalade sig, var det tydligt att han var klämd mellan behovet att balansera hänsyn till opinionen inför det israeliska valet och större diplomatiska hänsyn. Olmert sa att en regering som leds av Hamas inte kan vara en partner för fred, och att Israel kommer att göra sitt bästa för att en sådan regering ska bli marginaliserad.
– Om man etablerar en regering som leds av Hamas, eller som har Hamas som en koalitionspartner, kommer den palestinska myndigheten att bli en myndighet som stödjer terror. Israel och världen kommer att ignorera den och göra den irrelevant, sa Olmert.
Det var stark retorik, utformad för att Olmert inte skulle kunna framställas som vek av de israeliska högerpartierna, i synnerhet Likud och dess ledare Benjamin Netanyahu. Men Olmert talade inte heller om några omedelbara åtgärder mot den palestinska myndigheten. Detta för att inte uppmuntra internationella påtryckningar från en omvärld som också var chockad och besviken över resultatet, men som ändå hade fått vad den ville ha – ett demokratiskt val i arabvärlden.
Efter Hamas seger ställer israelerna två frågor – kommer den avstannade diplomatiska processen att frysas ner ytterligare, och vilken effekt kommer valresultatet att ha på det israeliska valet den 28 mars? Olmert kommer förmodligen att vänta och se. Han vet att åtgärder för att straffa en Hamas-ledd regering kommer att uppmärksammas av EU och USA. Även om både USA och EU har stämplat Hamas som en terrororganisation, så gör det överordnade målet att sprida demokrati i Mellanöstern det omöjligt för dem att ifrågasätta valresultatet, åtminstone tills det visar sig hur Hamas beter sig i regeringsställning.
Amerikanerna har fått vad de ville ha: ett demokratisk val i en arabstat – eller en kvasistat i Palestinas fall. Men demokratin har ett pris – man kan inte välja vem som ska vinna. Vilken hållning Hamas intar i regeringsställning kommer att bli avgörande. Om partiet fortsätter att förneka Israels rätt att existera och stödjer den väpnade grenens attacker mot israeler så kommer den nya palestinska regeringen att bli isolerad. Om Hamas avstår från attacker kommer de internationella påtryckningarna för att Israel ska tala med den islamistiska rörelsen att växa. Under det senaste året har Hamas i huvudsak efterlevt den vapenvila som Israel och palestinierna har kommit överens om, och efter valet förklarade några av dess ledande personer att de var redo att förlänga vapenvilan.
Efter Hamas stora framgång förenades de israeliska politikerna i övertygelsen om att Israel inte ska förhandla med den islamistiska rörelsen som genomförde de flesta av självmordsdåden under den andra intifadan.
Arbetarpartiets nye ledare Amir Peretz, som har talat om behovet av nya förhandlingar med palestinierna, sa att Israel nu måste fortsätta att agera unilateralt för att fastställa sina gränser, eftersom förhandlingar med Hamas var otänkbara.
– Vi kommer inte att förhandla med ett parti som inte erkänner Israels rätt att existera, sa han.
Politikerna var också snabba med att beskylla varandra för Hamas framgångar. Likud-ledaren Benjamin Netanyahu, som avgick förra året i protest mot tillbakadragandet från Gaza, förklarade att det hade stärkt militanta grupper som Hamas och bidragit till deras seger.
– Taktiken med ovillkorliga tillbakadraganden var en belöning för Hamas terror, sa Netanyahu efter valet.
Hamas seger tycks politiskt vara mest fördelaktig för Netanyahu och Likud, som har haft en problematisk tid sedan Ariel Sharon lämnade partiet i november för att bild det nya partiet Kadima (Framåt). Likuds utsikter kommer att förbättras om våldsamheter blossar upp igen inför det israeliska valet. Om självmordsbombare återigen tar sig in i israeliska städer är det troligt att högerpartierna, vars opinionssiffror har dalat, kommer att stärkas. Om våldet hålls tillbaka kan det däremot bli Kadima, som nu leds av Olmert, som tjänar mest på Hamas valseger. Olmert är en tydlig förespråkare för en unilateral politik i konflikten. Den inställningen bygger på uppfattningen att Israel inte kan fortsätta att kontrollera 3,5 miljoner palestinier, samtidigt som det inte finns någon partner på den palestinska sidan som man kan sluta fred med. Det enda kvarvarande alternativet är därför att Israel ensamt bestämmer sina gränser mot palestiniernas områden. Den inställningen, som gav Sharons beslut att lämna Gaza stöd bland israelerna, kommer att stärkas av det faktum att ett parti som inte erkänner Israels rätt att existera tar makten. Åtminstone är det Ehud Olmerts förhoppning
