Nya afghanska flyktingar söker skydd i Pakistan

Peshawar, 221025 (IPS) – Den flera decennier långa krisen i Afghanistan har fått flera miljoner människor att ta sig över gränsen till Pakistan, där många av flyktingarna har byggt upp nya liv. Sedan talibanerna övertog makten i Afghanistan har programmet för en frivillig återflyttning helt avstannat – samtidigt som många nya flyktingar anländer till grannlandet.

Pakistan har tagit emot 1,3 miljoner registrerade flyktingar från Afghanistan. Men bedömare menar att minst dubbelt så många afghaner dessutom lever som papperslösa i landet. Många driver småföretag eller lever på enklare jobb och gör sitt bästa för att kunna skicka lite pengar till sina anhöriga i hemlandet.

Många afghaner har bott i Pakistan i flera årtionden.

– Vi kom hit i samband med den ryska invasionen 1979. Mina barn och barnbarn är uppvuxna här och vill inte resa tillbaka till det krigshärjade landet, säger Muhammad Jabbar, 67, som ursprungligen kommer från Kabul.

Han livnär sig som försäljare av torkad frukt på ett torg i Peshawar som kommit att kallas för ”flyktingarnas marknad”. Men hans familj är inte intresserad av att besöka det gamla landet på grund av det ändlösa våldet – och ännu värre blev det efter att talibanerna tog makten i augusti förra året.

Händelseutvecklingen gör att Muhammad Jabbar befarar att han inte själv kommer att kunna besöka hemlandet igen. Men samtidigt betonar han att Pakistan nu har blivit familjens hem, och han säger att lokalbefolkningen är vänlig.

Grönsaksförsäljaren Hayat Shah, 49, kom hit från Afghanistan 1992 och säger att hans familj inte har några planer på att återvända.

– Vi är väldigt nöjda med våra liv här, där vi kan leva i fred och tjäna ihop till vår försörjning. Den ekonomiska situationen är extremt svår för befolkningen i Afghanistan, men här kan mina två söner och min dotter gå i skolan, säger han.

Hayat Shah flydde efter att hans hem i Afghanistan hade blivit attackerat av okända gärningsmän.

– Mina föräldrar och två av mina bröder dödades.

Han bor med sin familj i lägret Baghlan i Peshawar tillsammans med närmare 3 500 andra flyktingfamiljer. Det är ett av de över 50 liknande läger som finns i Pakistan, och som av FN:s flyktingorgan UNHCR numera kallas för ”flyktingbyar”. Över två tredjedelar av de afghanska flyktingarna bor enligt UNHCR i pakistanska städer, där de också tillåts att arbeta.

På flyktingmarknaden i Peshawar står försäljare och säljer kläder, fisk, kött, grönsaker och frukt till sina landsmän. Sultana, 51, berättar att hennes familj ofta besöker marknaden i samband med att de ska fira vissa högtider:

– Här kan vi hitta allt vi behöver i enlighet med afghanska traditioner. Och vi kvinnor kan prata med afghanska försäljare och skräddare på vårt eget språk, säger hon till IPS.

UNHCR:s talesperson i Pakistan, Qaisar Khan Afridi, säger att händelseutvecklingen i Afghanistan orsakat en ny ström av flyktingar. Fram till i slutet av juni hade ytterligare en kvarts miljon anlänt efter talibanernas maktövertagande.

– Och då talar vi bara om registrerade flyktingar, säger han till IPS.

UNHCR för enligt honom samtal med de pakistanska myndigheterna med målet att alla flyktingar ska bli registrerade. Enligt Qaisar Khan Afridi är dock Pakistan ovilligt att ta emot fler afghaner.

Flyktingorganets program för personer som frivilligt vill återvända till Afghanistan har samtidigt nästan helt avstannat. Under årets första halvår valde enbart 185 familjer att återvända.

En av de nyanlända flyktingarna heter Muhammad Hashim och arbetade tidigare som tv-reporter i hemlandet. Men under talibanernas styre finns det enligt honom inte längre någon plats för fri journalistik. Dagen innan flykten utsattes han för ett mordförsök och familjen tvingades lämna allt de ägde bakom sig.

– Jag tog via bakvägar mig hit tillsammans med min hustru och mina två döttrar och vi vill nu söka asyl i USA eller i något europeiskt land. Att återvända hem är uteslutet, säger Muhammad Hashim.

IPS möter honom utanför UNHCR:s kontor i Peshawar, där familjen vill bli registrerade som flyktingar.

Enligt Muhammad Hashim tvingas kvinnliga journalister hålla sig hemma sedan talibanerna tog makten – och mängder av människor som arbetade för det tidigare styret har nu tvingats ge sig av till Pakistan.

Läraren Mushtari Begum, 39, är en annan av de nyanlända.

– Jag arbetade under åtta år som tekniklärare på en privat flickskola. Men nu har dessa skolor tvingats stänga och de kvinnliga studenterna sitter hemma. Vi bor nu tillfälligt hos släktingar i Peshawar, men börjar få slut på pengar, berättar hon.

I juni godkände den pakistanska regeringen utfärdandet av transitvisum till afghanska flyktingar i syfte att göra det möjligt för dem att resa vidare till andra länder. Samtidigt har regeringen meddelat att Pakistan alltid har välkomnat flyktingar från grannlandet och att den linjen kommer att fortsätta att gälla.

Gul Rahim arbetar som taxichaufför i Peshawar. Han anlände för 20 år sedan och säger att det var tack vare det nya hemlandet som hans två söner har kunnat gå i skolan.

– Pakistan har varit som en välsignelse för oss, säger han.

Många flyktingar säger samtidigt att de återkommande drabbas av trakasserier från polisen.

– Vi kom hit i februari i år av rädsla att utsättas för repressalier från talibanerna. Vi saknar dokument eftersom Pakistan inte vill registrera nya flyktingar och polisen griper oss ofta och släpper oss först efter att vi betalat mutor, berättar Usman Ali, som själv tidigare arbetade som polis i Kabul.

Han är 24 år gammal och säger att hans bror, som var anställd i landets tidigare armé, mördades av talibanerna i slutet av förra året.

– För att rädda mitt liv kastade jag mig på en buss och hamnade här i Peshawar, säger han.

Ashfaq Yusufzai