210423 (IPS) – Colombia ger uppehållstillstånd till över en miljon människor från Venezuela som har flytt undan den ekonomiska kollapsen och politiska krisen i grannlandet. Nu behöver Colombia internationellt stöd för att kunna hantera situationen, konstaterar tre forskare i denna kommentar.
Uppehållstillstånden kommer att gälla för alla venezuelaner som flytt till Colombia sedan 2016 och innebär att migranterna får rätt att arbeta, möjlighet till vård, skolgång och finansiella tjänster under de kommande tio åren. Enligt president Ivan Duque är beslutet baserat både på medkänsla och de faktiska förhållandena. I ett uttalande konstaterar han att migranterna troligen kommer att bli kvar länge och att det därför är bättre att ge dem en möjlighet att bidra till landets ekonomi.
Flyktingarna finns spridda över stora delar av landet och har i många fall tagit sig över gränsen till fots, med få tillhörigheter. Att ta emot så många migranter innebär en stor utmaning. Men på vissa sätt har Colombia, som också skakats av politiska kriser och flyktingströmmar, ovanligt goda förutsättningar. Det är också det land som tagit emot en stor del av alla de miljontals människor som har lämnat Venezuela sedan 2015.
Medan många andra grannländer stängde sina gränser valde Colombia att utfärda tvååriga uppehållstillstånd till närmare 700 000 venezuelaner mellan 2017 och 2020.
Det nya beslutet innebär att ytterligare närmare en miljon människor får uppehållstillstånd – vilket betyder att nästan alla 1,7 miljoner venezuelaner i Colombia nu har juridisk rätt att vistas i landet. Reglerna kommer även att omfatta nya migranter som anländer inom de kommande två åren.
Sedan 1990-talet har 8 miljoner av Colombias 50 miljoner invånare själva tvingat ge sig av från sina hem på grund av inhemska konflikter. Närmare en miljon har tidigare begett sig över gränsen till Venezuela.
Det fredsavtal som skrevs mellan Farc-gerillan och regeringen 2016 ledde till att striderna minskade, men våldet har inte helt upphört i Colombia.
Internationella organisationer, däribland FN-organ, har varit verksamma i Colombia under flera decennier. I dag leder FN:s flyktingorgan och Internationella migrationsorganisationen det arbete som bedrivs av 73 olika humanitära grupper i landet.
Det är ett arbete som handlar om allt från att dela ut utrustning för att hantera pandemin till att hjälpa flyktingbarn att kunna gå i skolan. Dessutom finns det ett antal statliga colombianska organ som har till uppgift att hjälpa internflyktingar som drabbas av de inhemska striderna. Nu har många av dessa organisationer även börjat ge stöd till flyktingar från grannlandet.
Sedan 2019 har vi intervjuat många representanter för statliga och ickestatliga organisationer i flera delstater som mottagit många flyktingar från Venezuela. Detta som en del av en studie av hur länder hanterar massmigration.
Den långvariga chefen för den katolska organisationen Secretariado de Pastoral Social-Cáritas uppger att situationen för migranterna från Venezuela på många sätt påminner om hur det var för de inhemska flyktingarna när striderna var som värst i regionen Atlántico på 1990-talet. Då, som nu, finns det många flyktingar som inte har några lokala kontakter, och inte vet var de ska ta vägen eller vad de ska ta sig till.
Även paraplyorganisationen Opción Legal, som utför flyktingarbete för FN, inledde sitt arbete under inbördeskrigets värsta period. I dag är arbetet främst inriktat på att bistå venezuelanska flyktingar med olika former av service och rådgivning. Genom ett långvarigt samarbete med ett antal universitet erbjuds flyktingar även juridisk hjälp.
Beslutet att ge alla flyktingar uppehållstillstånd visar att Colombia har insett att krisen i grannlandet kommer att förbli en långvarig utmaning. Och att det är en bättre lösning, både socialt och ekonomiskt, att försöka integrera migranterna, än att försöka få dem utvisade.
Beslutet har hyllats internationellt. Samtidigt kommer Colombia att behöva stora resurser för att kunna utrusta landets sjukvård och skolor för flyktingarnas alla behov. En stor del av dessa resurser måste komma från det internationella samfundet, eftersom Colombia inte kommer att klara det på egen hand. Samtidigt har resursbristen sedan länge varit stor inom det humanitära arbete som pågår för att bemöta den venezuelanska flyktingkrisen.
Det finns också en risk för att beslutet om uppehållstillstånd kommer att göda motståndet mot migranter i Colombia. I synnerhet i landets gränsområden sprids det uppgifter om en ökad våldsbrottslighet i spåren av den ökande migrationen – trots att forskning visar att migranterna i högre grad faller offer för brott, än de är förövare.
Colombia har dessutom fortsatta problem med att landets egna invånare drivs på flykt. Bara under förra året tvingades över 70 000 colombianer bort från sina hem på grund av strider om territorier och resurser mellan olika väpnade grupper och knarkkarteller.
För att den colombianska regeringen ska kunna uppnå sitt löfte om att hjälpa de 1,7 miljoner flyktingarna från Venezuela kommer landet att behöva stöd från FN och andra internationella organ. Ett ökat stöd skulle samtidigt innebära att den statliga servicen också kunde förbättras för många colombianer.
*Artikeln är skriven av forskarna Erika Frydenlund och Jose J. Padilla vid Old Dominion University i USA samt Katherine Palacio vid Universidad del Norte i Mexiko. Texten har även publicerats av det digitala magasinet The Conversation.
