New York, 191120 (IPS) – Internationella brottmålsdomstolen, ICC, har beslutat att inleda en fullskalig utredning av det våld som militären begått mot rohingyer i Myanmar. Samtidigt har FN:s säkerhetsråd förblivit passivt.
Regimen i Myanmar anklagas för folkmord, sedan över 730 000 rohingyer tvingats på flykt till grannlandet Bangladesh efter att militären inledde en offensiv mot den muslimska minoritetsgruppen 2017.
Men trots dessa anklagelser har FN:s säkerhetsråd förblivit i stort sett paralyserat, främst på grund av ett passivt agerande från de två permanenta medlemmarna Ryssland och Kina.
Nu har dock både ICC och Internationella domstolen, ICJ, beslutat att ställa Myanmar till svars för anklagelserna om brott mot mänskligheten.
Den fullskaliga utredning som ICC gett klartecken för är dock inriktad mot ett land som inte har undertecknat Romstadgan, vilken ledde till grundandet av domstolen. Frågan är därför i vilken utsträckning en dom mot Myanmar skulle vara effektiv. Param-Preet Singh, som är biträdande chef för programmet för internationell rätt vid Human Rights Watch, säger:
– Alla eventuella åtgärder från ICC kommer att vara riktade mot individer, inte mot staten. Om frågan gäller huruvida Myanmar skulle lämna ut några misstänkta för att ställas till svars i Haag, så är det enkla svaret att myndigheterna aldrig kommer att samarbeta, med tanke på deras nuvarande förhållningssätt gentemot ICC
Hon påpekar dock samtidigt att situationen var liknande för personer som Radovan Karadzic, Ratko Mladic och Slobodan Milosevic – som alla till sist, efter att ha förlorat sina maktpositioner, ändå kunde ställas till svars.
– Men det var en lång och komplex process att ställa dessa personer inför rätta. Och av det skälet är det svårt att spekulera kring hur framgångsrika ICC:s åtgärder för att åtala individer kommer att vara, säger Param-Preet Singh.
Tawanda Hondora, ordförande för organisationen WFM-IGP, Världsfederalisterna, påpekar att Myanmars underlåtelse att stoppa förföljelsen, deporteringarna, mördandet och tortyren av rohingyer är handlingar som kan utgöra folkmord.
– Om ICJ fastställer att Myanmar inte har förhindrat och bestraffat dem som gjort sig skyldiga till dessa fruktansvärda brott, så kan det bidra till att lindra lidandet för rohingyerna.
Tawanda Hondora betonar att arbetet för att ställa Myanmar till svars borde fungera som en väckarklocka för FN:s säkerhetsråd, som hittills inte har agerat för att skydda den utsatta minoritetsgruppen.
Param-Preet Singh påpekar att våldet i Myanmar nu kommer att utredas av två olika juridiska instanser – både vad gäller statens och individers ansvar. Och detta innebär ökade politiska kostnader för de övergrepp som fortfarande pågår – både för Myanmar och de länder som väljer att ha överseende med de människorättsbrott som begås i landet.
Samtidigt menar hon att de rättsliga utredningarna står i skarp kontrast med, men också belyser, säkerhetsrådets brist på agerande, där vare sig sanktioner eller andra bestraffande åtgärder hittills har riktats mot Myanmar.
Simon Adams, som är ordförande för gruppen Global Centre for the Responsibility to Protect, påpekar samtidigt att Myanmars grannland Bangladesh är med i ICC-samarbetet. Det innebär att högt uppsatta militärer i Myanmar som kan komma att åtalas av domstolen inte skulle kunna lämna landet utan att riskera att gripas och bli överförda till en cell i Haag.
Han påpekar också att ICC är inriktade på personers individuella ansvar medan ICJ är fokuserade på staters ansvar. Simon Adams säger att åtal väckta av ICC och en fällande dom från ICJ skulle innebära att de förnekanden som myndigheterna i Myanmar ägnat sig åt raseras – samtidigt som regimen inför hela världen skulle pekas ut som ansvariga för det värsta av tänkbara brott, folkmord.
– Båda dessa internationella domstolar, som ibland kritiseras för att vara byråkratiska och att agera för långsamt, har gjort mer i frågan om folkmordet mot rohingyerna än FN:s säkerhetsråd. Över två år har passerat sedan folkmordet inleddes i delstaten Rakhine. FN:s säkerhetsråd måste nu sätta ord på brottet och ställa de skyldiga till svars. Allt annat skulle innebära en fullständig abdikering av deras historiska ansvar, säger Simon Adams.
