Bangladeshs textilindustri öppnar för kvinnor

Nilphamari, Bangladesh, 180202 (IPS) – Bangladeshs textilindustri är kanske mest känd för de svåra arbetsvillkoren och den fruktansvärda tragedi som för några år sedan inträffade vid fabriken Rana Plaza. Men industrin har även gett många kvinnor en ny möjlighet att tjäna pengar på egen hand.

Klockan är halv fem en dimmig eftermiddag i det nordliga distriktet Nilphamari. Arbetsdagen närmar sig sitt slut vid en fabrik där man tillverkar märkesväskor. Området ligger i en exportinriktad ekonomisk frizon norr om Rangpur där många arbetstillfällen har skapats för lokalbefolkningen.

Inne i fabriken arbetar män och kvinnor flitigt medan trafiken utanför byggnaden är intensiv med mängder av lastbilar, bussar, trehjulingar och motorcyklar som susar förbi.

I april 2014 inträffade katastrofen där över ett tusen textilarbetare dödades i samband med att fabriksbyggnaden Rana Plaza rasade samman i utkanten av huvudstaden Dhaka. Händelsen fick stor uppmärksamhet och har för många blivit en symbol för alla de problem som omgärdar den exportinriktade textilindustrin i Bangladesh.

Samtidigt har sektorn även haft en stor betydelse för många av landets kvinnor, genom att ge dem en möjlighet att tjäna egna pengar. Utvecklingen har gått snabbt för många kvinnor i Bangladesh under det senaste decenniet, då de getts möjligheten att förbättra livet både för sig själva och sina familjer.

Många av de väskor som köps av välbeställda kvinnor i olika delar av världen tillverkas i Bangladesh och några av de främsta designermärkena bedriver tillverkning i de fabriker som ligger i Nilphamari. Över 30 000 människor beräknas vara anställda i dessa fabriker bara i området runt Nilphamari, och en majoritet av dem är kvinnor.

Varje morgon kommer mängder av kvinnor cyklande till sina arbeten. Bara detta är en stor förändring i ett samhälle där kvinnorna traditionellt har hänvisats till att bara sköta om hemmet.

Amena Khatun är 35 år gammal och arbetar på en läderfabrik. Hon berättar för IPS att tusentals kvinnor från hennes hemregion en bit norrut numera arbetar i någon av de många fabrikerna i den ekonomiska frizonen.

–För 20 år sedan hade kvinnorna i byarna inga möjligheter att få ett arbete och vi fick knappt gå utanför våra hem. Att cykla var det inte tal om, säger hon till IPS.

Afrina Begum är 32 år gammal och arbetar på en fabrik som tillverkar peruker. Hon berättar för IPS att det fortfarande är vanligt att familjerna i byarna runt Nilphamari tvingas betala hemgift för sina döttrar när de ska gifta sig. Hennes man ville dock inte ha någon hemgift, eftersom han visste att hon genom jobbet på fabriken hade en egen inkomst. Afrina Begum menar att kvinnornas ställning överlag har blivit mycket starkare tack vare deras möjligheter till eget arbete.

Genomsnittslönen för dem som arbetar i fabrikerna där designerväskor tillverkas ligger på motsvarande knappa 600 kronor i månaden, både för män och kvinnor. Även om det är en dålig lön säger flera kvinnliga fabriksarbetare till IPS att inkomsten har förbättrat livskvalitén för dem och deras familjer.

Sahara Khatun, 26, berättar att hennes man rest till Malaysia för att arbeta inom byggindustrin. Nu tar hennes föräldrar hand om parets femåriga dotter medan hon själv arbetar på en av fabrikerna. Hon menar att möjligheten att tjäna egna pengar har stärkt hennes oberoende och självförtroende.

Inne i fabrikerna arbetar unga män och kvinnor sida vid sida, vilket även det är något nytt i det konservativa och mansdominerade bangladeshiska samhället.

Lägstaåldern för att få ett fabriksarbete ligger på 18 år. Men en lokal myndighetsföreträdare medger för IPS att många flickor ljuger om sin ålder när de söker arbete, och egentligen är för unga.

Innan fabrikerna växte fram i regionen valde många, främst unga kvinnor, att flytta söderut i jakt på arbeten inom textilindustrin. Men nu uppges utflyttningen ha avtagit dramatiskt.

–Det beror enbart på att det nu finns arbetstillfällen i den lokala exportzonen, säger Dewan Kamal Ahmed, som är ordförande för Nilphamaris kommunala myndigheter.

En industriföreträdare som inte vill bli citerad med namn berättar för IPS att det tidigare har förekommit protester från fabriksarbetare som krävt högre löner. Men enligt denne har situationen nu varit lugn i flera år.

En arbetare som vill förbli anonym säger till IPS:

–Lönerna är inte tillräckligt bra, men de innebär en start på kvinnors ekonomiska frigörelse. Kvinnor drar fördelar av de ekonomiska frizonerna och skaffar sig nya kunskaper som med tiden kommer att göra det möjligt för dem att kräva bättre löner, säger hon.

Rafiqul Islam

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *