Dhaka, 150428 (IPS) – Två år efter Rana Plaza-katastrofen i Bangladesh vittnar textilarbetare fortfarande om säkerhetsbrister, våld och trakasserier.
En ny rapport med titeln Whoever Raises their Head Suffers the Most från människorättsorganisationen Human Rights Watch visar att trots löften och några steg i rätt riktning är obetald övertid, missförhållanden, bristande säkerhet och trakasserier av fackligt aktiva fortfarande vanligt inom textilindustrin i Bangladesh.
Rapporten bygger på intervjuer med 160 textilarbetare i 44 fabriker som tillverkar varor för företag i Australien, Europa och Nordamerika. Arbetarna vittnar om säkerhetsbrister, misshandel och dödshot.
Den 24 april var det två år sedan Rana Plaza- katastrofen inträffade, då 1 100 textilarbetare omkom och över 2 500 skadades när en fabriksbyggnad rasade samman. Raset anses vara en av de värsta industriolyckorna i modern tid.
Regeringstjänstemän, handelsorganisationer och utländska inköpare av kläder som tillverkas i Bangladesh har lovat att åtgärda brister inom landets textilsektor, som sysselsätter fyra miljoner människor och vars export uppgår till ett värde av över 200 miljarder kronor varje år.
I december förra året höjde regeringen i Bangladesh minimilönerna för textilarbetare från 3 000 taka, motsvarande drygt 300 kronor i månaden, till 5 300 taka, nära 600 kronor. Även om det var en betydande ökning var det betydligt mindre än den lönehöjning till över 800 kronor som textilarbetarna själva krävt.
Mushrefa Mishu, ordförande i Garment Workers Unity Forum, en organisation för klädarbetare, säger dessutom att endast 40 procent av arbetsgivarna har infört de nya lönerna.
Fabriksägare säger att de pressas av stora importörer som vill förbättra sina vinstmarginaler och som sällan inkluderar kostnader för uppfyllande av säkerhetsbestämmelser och arbetsregler i sina kalkyler.
-Dessa kostnader är en stor belastning för fabriksägarna. De menar att kompromisser med importörerna skulle hjälpa fabriker att lättare uppfylla kraven, säger Meenakshi Ganguly, Sydasienchef på Human Rights Watch, till IPS.
Textilarbetare som inte når produktionsmålen får inte lönen utbetald. Arbetare i nästan alla fabriker uppger också att de inte får förmåner eller lönen utbetald i tid, enligt Human Rights Watch. Det är vanligt att arbetarna tvingas arbeta övertid och saknar tillgång till god sanitet och rent dricksvatten.
Även om Bangladesh har ratificerat ILO:s konvention 87 om föreningsfriheten och skydd för organisationsrätten och konvention 98 om människors rätt att organisera sig och förhandla kollektivt möter textilarbetare som utövar sina rättigheter motstånd.
-Jag har gripits och fängslats sju gånger för att jag talar om arbetarnas rättigheter. När vi höjer våra röster så använder fabriksägarna våld för att tysta oss i stället för att förhandla med oss, säger Mushrefa Mishu, ordförande i Garment Workers Unity Forum.
Enligt Human Rights Watch attackerades fyra aktivister från organisationen Bangladesh Federation for Workers Solidarity i februari förra året, varav en blev så svårt skadad att han var tvungen att tillbringa 100 dagar på sjukhus. Deras enda brott var att de hjälpt anställda vid den koreanska fabriken Chunji Knit Ltd att fylla i ansökningar om fackligt medlemskap.
-Fabriksägare anlitar lokala kriminella för att skrämma och attackera fackligt aktiva, ofta utanför fabrikslokalerna. På det sättet kan de förneka sitt ansvar och hävda att attackerna inte har något att göra med fabriken, säger Meenakshi Ganguly på Human Rights Watch.
Vid ett tillfälle mördades en aktivist. Aminul Islam kidnappades, torterades och dödades i april 2012 och mordet har inte utretts.
Även om antalet registrerade fackföreningar har ökat på senare år är organisationsgraden låg och fackföreningar finns fortfarande endast på tio procent av klädfabrikerna i Bangladesh.
Meenakshi Ganguly på Human Rights Watch menar att eftersom Bangladeshs klädindustri växt mycket snabbt har man i många fall kringgått säkerhetsbestämmelserna. Antalet anställda inom sektorn har vuxit från 120 000 år 1983-1984 till dagens fyra miljoner arbetare.
Även innan och efter Rana Plaza-katastrofen och fabriksbranden i Tazreen Fashions fabrik år 2012 har olyckor skett. Det internationella nätverket Clean Clothes Campaign som arbetar för att förbättra villkoren för textilarbetare uppger att 500 arbetare i Bangladesh omkommit i fabriksbränder mellan 2006 och 2010 varav 80 procent av bränderna orsakades av feldragna elledningar. Sedan 2012 har 30 textilarbetare i Bangladesh omkommit och 800 skadats i 68 fabriksbränder, uppger arbetsrättsorganisationen Solidarity Center.
Atiqul Islam, ordförande i textilexportörernas branschorganisation, BGMEA, menar att fabriksägare har vidtagit åtgärder för att förhindra nya olyckor. Han säger att innan Rana Plaza-katastrofen fanns det endast 56 inspektörer som hade ansvar för att kontrollera flera tusen fabriker. Nu finns det över 800 inspektörer som utbildats av den internationella arbetsorganisationen, ILO.
Meenakshi Ganguly på Human Rights Watch menar dock att mycket återstår för att stärka textilarbetarnas rättigheter. Enligt organisationen har 15 av de företag som bedrev tillverkning i Rana Plaza inte bidragit med pengar till den fond som betalar ut ersättning till överlevande och anhöriga.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
