Washington, 131126 (IPS) – Trots hårt motstånd från Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och från vissa republikanska politiker i USA lyckades världens sex stormakter sluta ett inledande avtal med Iran om landets omstridda kärnenergiprogram. Efter att avtalet väl blev klart tycks stödet för det nu öka i USA – även från vissa hårdföra debattörer som tidigare har varit skeptiska till att någon uppgörelse alls skulle kunna nås med Iran.
De flesta amerikanska utrikesanalytiker är positiva till det avtal som i söndags undertecknades i Genève mellan Iran och den så kallade P5+1-gruppen, bestående av USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Kina och Tyskland. Avtalet innebär i korthet att Iran under en sex månader lång period stoppar utbyggnaden av sina kärnenergianläggningar, öppnar för internationella kontroller av verksamheten, samt begränsar anrikningen av uran. I utbyte lättas de hårda internationella sanktionerna mot Iran något.
Uppskattande kommentarer har kommit från hårdföra debattörer, som Richard Haass, som är ordförande för den inflytelserika tankesmedjan Council on Foreign Relations. Enligt Haass, som tidigare arbetade för den dåvarande presidenten George W. Bush, är “interimavtalet mellan Iran och de sex stormakterna en betydande bedrift”. Vidare skriver Haass i Financial Times att de “som är motståndare till interrimavtalet på grund av vad det inte åstadkommer begär för mycket”. Det är en implicit kritik mot premiärminister Benjamin Netanyahu och andra kritiker som menar att ett avtal med Iran måste vara betydligt mer långtgående än det som nu har undertecknats.
Även David Albright, ordförande för Institute for Science and International Security, som tillsammans med den neokonservativa institutionen Foundation for Defense of Democracies har pläderat för skärpta sanktioner mot Iran, har lovordat det nya avtalet. Detta samtidigt som Albright i en krönika i Washington Post understryker att det fortfarande återstår mycket arbete för P5+1-gruppen innan man nått fram till ett mer övergripande avtal som skulle leda till att Iran tvingas överge alla eventuella planer på att få fram kärnvapen.
På det internationella planet har även Irans ärkerival Saudiarabien, som länge varit en skarp motståndare till det iranska kärnenergiprogrammet, uttryckt ett försiktigt välkomnande av det nya avtalet. Liknande uttalanden har även kommit från andra stater vid Persiska viken som vanligtvis ställer sig bakom Saudiarabiens linje, främst Förenade arabemiraten.
Dessa försiktiga välkomnanden innebär ett stort bakslag för Benjamin Netanyahu som under de senaste veckorna har ägnat stor kraft att hårt kritisera planerna på alla former av interimavtal som inte lever upp till Israels minimikrav. Israels ledare hävdar även att de små lättnaderna av de ekonomiska sanktionerna mot Iran som nu kommer att genomföras kommer att leda till att hela sanktionspolitiken havererar – vilket skulle beröva omvärlden dess främsta påtryckningsmedel för att förmå Iran att överge sitt kärnenergiprogram.
Barack Obamas administration har dock avvisat det argumentet och tydligt deklarerat att de kommer att fortsätta med de ekonomiska sanktioner som de menar har lett fram till söndagens avtal.
Strax efter att avtalet i Genève hade undertecknats gick Netanyahu ut och kallade det för ett “historiskt misstag”, samt påpekade att Israel är redo att på egen hand attackera Iran om landets säkerhet skulle hotas.
Netanyahu hårda utspel har följts upp av amerikanska nekonservativa hökar som var med och drev fram invasionen av Irak för tio år sedan, samt av vissa framför allt republikanska politiker.
John Bolton, som var USA:s FN-ambassadör under president Bush, har i den neokonservativa tidningen Weekly Standard fördömt avtalet och kallat det “en kapitulation”, samtidigt som han uppmanat Netanyahu att göra verklighet av sina hot om en militär insats.
