Buenos Aires, 130318 (IPS) – Utnämningen av den argentinske ärkebiskopen Jorge Bergoglio till ny påve skapade rubriker i världen eftersom kritiker hävdar att Bergoglio var allt för undfallande mot den tidigare militärjuntan i hemlandet. I Argentina har dock kyrkans förhållande till den diktatur som styrde landet mellan åren 1976-1983 pågått länge, och på senare tid fått nytt bränsle.
Anklagelserna mot Bergoglio utgör bara en liten del av en kontrovers som rasat i Argentina i flera decennier. Debatten har dessutom skärpts i takt med att nya fakta framkommit i samband med de rättegångar som hållits mot juntans hantlangare efter att de tidigare amnestilagarna i landet slopades.
På senare tid har flera katolska grupper anklagat kyrkan för att den inte tillräckligt tydligt har tagit avstånd från de fel som begicks av dess företrädare under diktaturåren. Detta trots att den argentinska biskopskonferensen för några månader sedan bad om ursäkt, samt utlovade en utredning kring kyrkans agerade under juntan.
Kritiker menar dock att uttalandet från den argentinska biskopskonferensen, som kom i november förra året, inte var tillräckligt tydligt. I meddelandet bad kyrkans ledning om ursäkt “till dem som vi svek eller inte gav det stöd de behövde” under diktaturåren. I samma brev fördömdes de brott som begicks i form av “statsterrorism”, men påpekas samtidigt att även våldet från gerillagrupper skapade “död och förödelse”.
En av de religiösa grupper som kritiserat uttalandet är Cristianos por el Tercer Milenio, som menar att kyrkans ledning inte tar upp något om det tysta medgivande som vissa präster gav till juntan. Enligt organisationen bör exempelvis de präster som arbetade för militären avkrävas ett vittnesmål om sina erfarenheter, där de delar med sig av den eventuella information de sitter inne med.
Prästorganisationen Curas en Opción por los Pobres har dessutom varit mycket kritiska till att en präst som dömts för människorättsbrott inte har fråntagits sitt prästerskap, samt att den forne diktatorn Jorge Rafael Videla, som inte visat någon ånger för sina handlingar, fortfarande erbjuds nattvarden.
Claudia Touris, forskare vid Buenos Aires universitet, menar att många katoliker anser att pressmeddelandet från den argentinska biskopskonferensen var allt för vagt formulerat. Hon påpekar att kyrkan inte hade någon enhetlig linje i förhållande till juntan. Vissa av kyrkans företrädare delade dock militärens åsikter om behovet av att leta upp och oskadliggöra “kommunistiska infiltratörer”, medan andra präster istället hjälpte offren för förföljelsen.
Som exempel nämner Touris flera högt uppsatta präster, som numera alla är döda, vilka enligt vittnen sågs inne i militärjuntans hemliga häkten. Samtidigt påpekar Touris att det fanns flera biskopar, präster och nunnor som på grund av sitt arbete för diktaturens offer själva föll offer för juntans våld, eller tvingades på flykt utomlands.
Den nyutnämnde påven Jorge Bergoglio, som är den första latinamerikanen vid ämbetet, var under 70-talet ledare för jesuitorden i Argentina. Två jesuitpräster som arbetade i fattiga områden greps av juntan, anklagade för att samarbeta med vänsteroppositionen. Vissa kritiker hävdar att det var Bergoglio som angav sina kollegor. Andra hävdar tvärtom, att det var tack vare Bergoglio som de två prästerna överlevde och senare frigavs.
