Lima, 120907 (IPS) – Minst 16 000 människor som föll offer för den konflikt som rasade i Peru mellan 1980 och 2000 begravdes i hemliga och namnlösa gravar. I tio års tid har landets myndigheter arbetat med att undersöka dessa gravar för att försöka fastställa identiteten på de begravda. Men arbetet går mycket långsamt.
69 000 personer beräknas ha dödats under inbördeskriget i Peru, som rasade mellan regeringsstyrkorna och vänstergerillan Sendero Luminoso. En stor del av offren begravdes i hemlighet i omarkerade gravar. Under de senaste tio åren har dock enbart kvarlevorna efter 2 000 människor grävts upp, varav endast hälften har kunnat identifieras.
-Utgrävningarna går långsamt och genomförs oorganiserat. Det är ingen prioriterad fråga för myndigheterna trots att ingen demokrati kan växa sig stark om man inte kan försonas med sin historia, säger historikern Carola Falconí, som är ordförande för den ickestatliga organisationen Människorättskommissionen, Comisedh.
Det rättsmedicinska institutet, IML, som ansvarar för utgrävningarna, saknar samtidigt en plan för sitt arbete – och myndigheterna saknar även den senaste informationen om i vilka områden kroppar blev begravda, enligt en ny rapport från Comisedh.
IML bedömer att drygt 15 700 personer ligger begravda på fler än 4 000 olika platser i landet. Den siffran, över antalet personer som vilar i omarkerade gravar, är dock för lågt satt enligt de flesta bedömare.
Mellan 2002 och 2011 lyckades IML endast återfinna 2 064 döda kroppar. Det innebär att om man skulle fortsätta arbeta i samma takt så skulle de ta ytterligare 80 år innan man funnit alla omärkta gravar.
I en rapport från 2003 rekommenderade en oberoende sannings- och försoningskommission att landets regering skulle satsa resurser för att se till att återfinna och identifiera de personer som begravts i omärkta gravar, innan kvarlevorna överlämnades till offrens anhöriga för en ordentlig begravning.
Utgrävningar av gravar innebär också en möjlighet att utreda gamla brott. Med hjälp av rättsmedicinska undersökningar kan offrens dödsorsak slås fast, men det kan även gå att säkra bevis som pekar på vem gärningsmannen kan ha varit.
IML:s chef Gino Dávila säger till IPS att man försöker snabba på sitt arbete, men påpekar också att för att kunna slutföra uppgiften behövs betydligt mer resurser. IML har bara fått en mindre del av de pengar man begärt för att kunna undersöka så många gravar som möjligt och identifiera de dödas identitet med hjälp av DNA-teknik.
Hittills har man enbart kunnat fastställs identiteten på hälften av de kroppar som grävts upp, medan resten av kvarlevorna fortfarande väntar på att bli DNA-testade.
Samtidigt finns det anhöriga till försvunna som lämnat in DNA-prover för så länge sedan som sju år, och som fortfarande inte har fått något besked om huruvida man återfunnit deras nära och kära eller inte.
