Beirut, 110126 (IPS) – Utnämningen av Hizbollahstödda 8 mars-rörelsens kandidat Najib Mikati till Libanons nye premiärminister utlöste våldsamheter i Tripoli och Beirut på tisdagen.
Tusentals upprörda Hizbollahmotståndare demonstrerade, blockerade vägar och brände bildäck i protest mot att den sittande premiärministern Saad Hariri tvingas lämna sin post.
Harari blev bortmanövrerad av shiitiska Hizbollah, som drog bort sina ministrar ur hans koalition, och sedan lanserade en egen sunnimuslimsk kandidat som regeringschef.
Genom att Hizbollahs kandidat blir ny premiärminister sätter man därmed punkt för den västorienterade regering som har styrt landet de senaste sex åren.
-Vi har nått ett nytt skede – en långsiktig politisk kris när det gäller landets ledning, säger Talal Atrissi, sociolog och professor i statsvetenskap vid libanesiska universitetet.
Hizbollah utlöste regeringskrisen för två veckor sedan för att få Libanon att bryta med den FN-stödda internationella domstol som utreder mordet på förre premiärministern Rafik Hariri, Saads far, som sprängdes till döds i Beirut 2005. Medlemmar inom Hizbollah, med stöd av Syrien, anklagas för att ligga bakom mordet.
Runt om i världen har statsöverhuvuden försökt hitta lösningar på den pågående krisen. Två medlingsprocesser, en med stöd av Syrien och Saudiarabien och en med stöd av Qatar och Turkiet har övergetts.
På ena sidan i konflikten finns Hizbollah som ser den FN-stödda domstolen som en amerikansk-israelisk sammansvärjning. Hizbollah fruktar att åtal mot några av dess medlemmar skulle skada organisationen och har begärt att den libanesiska regeringen ska upphöra med samarbetet med domstolen.
På andra sidan i konflikten finns 14 mars-alliansen, en koalition av partier som leds av Saad Hariri, Rafiq Hariris son som vill fortsätta samarbetet med tribunalen i hopp om att rättvisa ska skipas när det gäller mordet på Rafiq Hariri och flera andra ledande politiker.
-Deras olika syn på situationen gör det extremt svårt för 8 mars- och 14 mars-rörelsen att nå en kompromiss. Situationen i Libanon speglar den regionala politiska ekvationen och maktspelet mellan nationerna, förklarar Hilal Khashan, professor i statsvetenskap vid American University of Beirut.
Genom Hizbollah återvänder Syrien som en avgörande maktfaktor i det libanesiska politiska spelet. Hizbollah ger också möjlighet till Iran, dess främsta uppbackare, att spela en större politisk roll i den arabiska regionen och få inflytande över förhandlingarna med det internationella samfundet kring landets kärnenergiprogram.
Trots allvaret i krisen menar experter som IPS talat med att det ät tveksamt om spänningarna kommer att utmynna i en direkt militär konfrontation mellan 14-mars och 8 mars-rörelsen.
-Jag kan inte se att det är någon som för närvarande har tagit till vapen mot Hizbollah, säger Talal Atrissi, sociolog och professor i statsvetenskap vid libanesiska universitetet.
Men varningar har framförts från båda sidor. Den 18 januari syntes svartklädda Hizbollah-anhängare runt om i Beirut i vad som uppfattades som en tyst styrkedemonstration.
Den 25 januari, efter att det blivit klart att Mikati valts till premiärminister, gav 14 mars-demonstranter uttryck för sin ilska i massiva demonstrationer runt om i Libanon. Den lokala tv-kanalen Al-Jadeed rapporterade om att skott avlossats i vissa områden i Beirut.
-Det nuvarande spända läget kan bestå under en längre period. År 1969 tog det premiärministern Rachid Karameh nio månader att bilda regering, säger Hilal Khashan från American University of Beirut.
1969 års kris ledde fram till Kairoavtalen, som tillät palestinsk närvaro i Libanon. Överenskommelsen orsakade också ett 15-årigt inbördeskrig, varefter konstitutionen förändrades så att det blev en jämn maktfördelning mellan kristna och muslimer.
