Paris, 110104 (IPS) – Bristande säkerhet och korruption inom den afrikanska gruvindustrin, samt omfattande smuggling av farligt radioaktivt material avslöjas i dokument publicerade av Wikileaks.
Dokumenten visar att amerikanska diplomater i ett antal afrikanska länder – bland andra Kongo-Kinshasa, Tanzania, Niger och Burundi – har haft kännedom om brister i säkerheten i flera uran- och kärnenergianläggningar. En av dessa, Roger Meece, leder numera FN-styrkan i Kongo, Monusco.
Dokumenten visar också att flera europeiska, kinesiska, indiska och sydkoreanska företag är inblandade i illegal utvinning och smuggling av uran från Afrika. De flesta kärnreaktorerna i Europa använder sig av uran som importeras från afrikanska länder.
I ett av de hemligstämplade dokumenten som är daterat 8 september 2006 rapporterar den amerikanska ambassaden i Kongo-Kinshasa att flera amerikanska diplomater tillsammans med säkerhetsexperter besökt atomforskningscentret Cren-K i Kinshasa den 27 juli 2006 för att göra en bedömning av anläggningens säkerhetsbehov.
Cren-K hyser två av landets kärnreaktorer. Ingen av reaktorerna är för närvarande i bruk men det bedrivs forskning och undervisning vid anläggningen.
Även om anläggningen är ur drift finns betydande mängder uran och kärnavfall på platsen. Det radioaktiva materialet omfattar bland annat 138 kärnbränslestavar, minst 15 kilo anrikat och icke anrikat uran och cirka 23 kilo kärnavfall.
Vid Cren-K är “den yttre och inre säkerheten dålig, vilket innebär att anläggningen lätt kan drabbas av stöld,” skriver Roger Meece, dåvarande amerikansk ambassadör i Kongo-Kinshasa, i ett av dokumenten från 2006.
Enligt hans beskrivningar är säkerheten inte bara dålig utan obefintlig. Enligt rapporten är det staket som omger anläggningen inte upplyst på natten och saknar taggtråd och videoövervakning.
“Det finns många hål i stängslet och stora partier där det saknas helt och hållet. Studenter från universitetet i Kinshasa tar ofta en genväg förbi anläggningen och självförsörjande bönder odlar maniok på området intill förrådsbyggnaden med kärnavfall,” skriver Meece.
I mars 2006 uppmätte en inspektör från det internationella atomenergiorganet IAEA förhöjda strålningshalter i området där manioken, som är en afrikansk rot, odlas.
Enligt uppgifterna i dokumenten saknar anläggningen avancerade låssystem, inbrottslarm, rörelsedetektorer och system för videoövervakning.
“Väl inne i anläggningen finns det ingen som bevakar ingången till kärnreaktorn, dock krävs en nyckel för att komma in i rummet. Förrådet där nio oanvända bränslestavar förvaras är inte låst ” skriver Meece.
Men även på andra håll finns stora problem vid uran- och kärnenergianläggningar. I ett dokument daterat 11 juli 2007 skriver Meece att flera källor uppgett att “Malta Forest Company bedriver illegal utvinning och export från Kongo-Kinshasa”. Han uppger bland annat att utländska företag köper upp uranmalm tillsammans med koppar och kobolt, förädlar den utomlands och kringgår säkerhetsföreskrifter med hjälp av korrupta regeringstjänstemän.
“På det här sättet köper utländska företag uran från Malta Forest Company medan det framstår som om företaget enbart exporterar koppar och kobolt, ” skriver Meece.
Två finska företag, Opolo Chemicals och Konkola Chemicals, uppgav 2006 till IAEA att de importerat ett ton uran från Kongo-Kinshasa. Kongolesiska företrädare hävdade dock att landet inte exporterat uran under 2006.
I de läckta dokumenten finns också uppgifter om att höga nivåer av radioaktivitet har uppmätts i många regioner i Kongo-Kinshasa. “I stort sett hela Katanga-provinsen kan anses vara radioaktiv,” skriver Meece.
Katanga är landets sydligaste provins, har en yta som är större än Sveriges, och en befolkning på mer än fyra miljoner människor.
I ett av dokumenten beskriver Meece att gruvföretaget CMSK, som huvudsakligen ägs av Malta Forest Company, ville mörka uppgifter om farliga strålningsnivåer vid Luiswishi-gruvan i Katanga-provinsen för att kunna fortsätta utvinningen.
Där finns även uppgifter om urangruvor på flera håll i Kongo där kinesiska och sydkoreanska företag anställer lokalbefolkningen för att utföra det tunga arbetet – utan något som helst skydd.
Smuggling av uran och andra radioaktiva material uppges också förekomma i Tanzania, Burundi, Niger, Portugal och Georgien.
