New York, 100720 (IPS) – Ett förslag om att FN ska anta en konvention som gör att tillgången till rent vatten blir en universellt erkänd mänsklig rättighet splittrar världssamfundet. Och det finns tecken på att sprickan kommer att stå mellan den fattiga och den rika delen av världen.
Motståndet mot förslaget kommer främst från länderna i väst, enligt Maude Barlow, som länge arbetat med vattenfrågor och som grundat det Kanada-baserade initiativet Blue Planet Project. -Kanada är värst. Men Australien, USA och Storbritannien har också bidragit till att processen avstannat. Jag vill helst inte betrakta detta som en fråga där Nord står mot Syd, men det börjar faktiskt se så ut, säger Barlow till IPS. Om den föreslagna konventionen till sist skulle komma att antas av FN:s generalförsamling så skulle detta enligt Barlow innebära det viktigaste FN-beslutet sedan man antog deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
Enligt det första textförslaget, som presenterats av Bolivia, erkänns människor “rätten till vatten och sanitet”. För närvarande pågår diskussionerna om ett slutgiltigt förslag, som kan komma att lämnas fram till generalförsamlingen i slutet av juli – om det passerar de politiska hinder som återstår.
En diplomatisk källa som inte vill bli citerad med sitt namn påpekar för IPS att frågan är mycket viktig för många utvecklingsländer.
-Frågan om vatten och sanitet är så avgörande att vi måste arbeta för att nå en konsensus kring denna resolution. Allt annat skulle underminera den, varnar diplomaten.
Barlow påpekar att nästan två miljarder människor bor i regioner där det råder vattenbrist, samt att tre miljarder människor lever med ett avstånd på minst en kilometer till närmaste rinnande vattenkälla. I ett brev som Barlow skickat till alla 192 FN-ambassadörer påpekar hon att ingen kunde förutse att frågan om tillgången till vatten skulle bli en tvistefråga i samband med att deklarationen om de mänskliga rättigheterna skrevs 1948.
-Men år 2010 är det inte någon överdrift att påstå att bristen på rent vatten utgör det grövsta människorättsbrottet i världen, säger Barlow, som tidigare arbetat som högt uppsatt rådgivare i vattenfrågor inom FN. Enligt henne har Kanada blockerat även alla små steg mot ett erkännande av tillgång vatten som en mänsklig rättighet.
Kanadensiska regeringsföreträdare hävdar att den föreslagna konventionen skulle kunna leda till att man tvingas dela sina vattenresurser med USA. Detta tillbakavisas dock av Barlow, som menar att motståndet egentligen handlar om att konventionen skulle kunna få negativa följder för de kanadensiska intressen som vill tjäna pengar på att sälja vatten.
Ann-Mari Karlsson vid Stockholms internationella vatteninstitut, SIWI, säger till IPS att hennes organisation delar uppfattningen om att rätten till vatten är en grundläggande mänsklig rättighet. Men hon påpekar också att man ställer sig bakom den oberoende FN-expert som hävdat att tillgång till vatten och sanitet ingår i den rätt till hyggliga levnadsförhållanden som finns med i artikel 11 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
