Genève, 090210 (IPS) – I den nuvarande ekonomiska krisen frågar sig många om ökad frihandel är möjlig så som den diskuterats inom världshandelsorganisationen, WTO. Allt fler länder vill skydda sina marknader.
– Särskilt de rika ländernas påtryckningar för att fattiga länder ska öppna sina marknader ifrågasätts nu när finanssektorn är i kris, säger Martin Khor, från handelsnätverket Third World Network.
Inom WTO har 153 av världens länder förhandlat om en ytterligare liberalisering av världshandeln i den så kallade Doharundan.
Men Martin Khor, säger att protektionismen, med skyddande av egna marknader, ökar i både utvecklingsländer och västvärlden.
I Storbritannien har hörts starka krav på att jobben ska gå till landets egna medborgare och utländsk arbetskraft har avvisats. Samtidigt har många utvecklingsländer uppmanat västländerna att öppna upp för arbetskraftsinvandring.
Vid det Världsekonomiska forumet i Davos i Schweiz varnade den schweiziska finansministern Doris Leuthard för en ytterligare liberalisering i en tid av hög arbetslöshet.
Men WTO-chefen Pascal Lamy uttryckte optimism vid mötet och menade att Doha-förhandlingarna skulle kunna tas upp igen. Han uttryckte att ett frihandelsavtal är möjligt att nå om den politiska viljan finns.
– WTO-länderna är överens till 80 procent men omtvistade frågor som industrisubventioner, jordbrukssubventioner i västvärlden och regler kring dumpning av jordbruksöverskott på världsmarknaden måste fortfarande lösas.
Men trots optimismen är Doharundan långt ifrån avslutad. Förhandlingarna har pågått sedan år 2001 och har fått avbrytas ett flertal gånger på grund av motsättningar.
Den ursprungliga tidsfristen till januari år 2005 överskreds, likaså ett inofficiellt slutdatum år 2006. Vid möten under förra året sköts besluten upp sedan man inte kunnat nå någon överenskommelse – bland annat när det gällde livsmedelssäkerhet för utvecklingsländer.
Den fråga som stjälpte förhandlingarna var en säkerhetsmekanism som majoriteten av utvecklingsländerna värnar om, som ska tillåta länderna att höja tullarna på importen av vissa jordbruksvaror om importen kan hota fattiga lantbrukare i det egna landet. Både Kina och Indien kräver en sådan mekanism för att säkerställa livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling.
