Vancouver, 081212 (IPS) – När Barack Obama inom en inte allt för avlägsen framtid besöker CIA:s högkvarter i Virginia kan han begrunda hur många i rummet som bär gröna emblem, det tecken som avslöjar vilka som är anställda av privata arbetsgivare.
Även bland det dussintal underrättelseorgan som finns i närheten av Washington kommer han sannolikt att träffa på ett stort antal privatanställda personer. Enligt en nyligen genomförd undersökning finns det närmare 37 000 personer inom underrättelsetjänsten som avlönas av privata företag i deras arbeten som exempelvis analytiker, teknikspecialister eller som ansvariga för specifika uppdrag. Ungefär en fjärdedel av dem arbetar inom agentverksamheten.
Bedömare hävdar att en bra bit mer än hälften av de 66 miljarder dollar som USA varje år lägger på den inhemska underrättelsetjänsten går till de privata militära företag som spänner från kända namn som Boeing and Lockheed till betydligt mer obskyra bolagsnamn som Anteon, LPA eller Verint Systems.
Om Omaba vill veta mer om de 16 myndigheter som styr landets spionverksamhet kan ha skaffa sig ett exemplar av Jeffrey T. Richelsons sakkunniga handbok “The U.S. Intelligence Community”. Och om han vill veta mer om vad personerna med de gröna emblemen gör bör han skaffa sig ett exemplar av Tim Shorrocks bok “Spies for Hire”, som gavs ut tidigare i år.
Shorrock är en undersökande reporter som arbetar för tidskrifter som The Nation och Mother Jones. Han har grävt sig igenom mängder av dokument och pressmeddelanden och därigenom kunnat skriva en guide över utvecklingen inom landets spionverksamhet under de senaste två decennierna.
“Spies for Hire” är som ett uppslagsverk över hemligheter inom militären och underrättelsetjänsten, fylld av detaljer.
Shorrock påpekar att privata uppdragsgivare sedan länge varit viktiga för landets underrättelsetjänst, och att detta inleddes med U2, det spionflyg som Lockhheed framställde på 50-talet. Även i dag är det de privata företagens tillverkning av olika sorters maskiner som står för större delen av utgifterna. En sak som däremot är ny är att företag som Science Applications International Corporation numera har mångmiljonkontrakt med bland andra FBI för att tillverka mjukvaror som gör det möjligt att analysera och kontrollera medborgares epost och telefonsamtal.
Även om projekt som dessa oroar medborgarrättsorganisationer så påpekar Shorrock att många av dessa satsningar har gett dåliga resultat medan vissa “varit spektakulära fiaskon”.
En annan ny trend som Shorrock tar upp är användningen av privata företag som leverantörer av förhörsledare och språkvetare till den amerikanska arméns uppdrag i Afghanistan och Irak, varav vissa har anklagats för att ha medverkat till tortyr. Samtidigt har privata förhörsledare med stor erfarenhet som IPS talat med påpekat att de varit betydligt mer kvalificerade för uppdraget än soldaterna de samarbetat med.
Och de allra flesta fall av övergrepp som rapporterats av exempelvis Human Rights Watch har genomförts av militär personal, inte privatanställda.
Vissa privatanställda har även motverkat den statliga propagandan, däribland David Kay som i egenskap av anställd hos Science Applications International Corporation skickades till Irak år 2003 för att leta efter massförstörelsevapen. Men Kay återvände hem i januari 2004 med beskedet att det inte fanns några sådana vapen i Irak.
De kontraktsanställda förhörsledare som IPS talat med påpekar samtidigt att de fått väldigt svaga riktlinjer att följa och att den värsta sanktion som kunnat drabba dem har varit att helt enkelt få sparken.
Obama har meddelat att han kommer att vara försiktig med användningen av privata bolag, och har sagt att de företag som bryter mot lagen under hans tid vid makten kommer att åtalas. Men Shorrocks bok visar samtidigt att den kommande regeringen kommer att ställas inför samma intressekonflikter som Bushadministrationen, eftersom många av cheferna inom underrättelsetjänsten flera gånger har gått mellan statliga tjänster och anställningar inom privata bolag.
Som exempel kan nämnas USA:s högste underrättelsechef Michael McConnell, som sade upp sig för att i tio års tid arbeta för Booz Allen Hamilton, och sedan återvände för att bli Bushadministrationens spionchef – vilket innebär att han basar över de organ som står för sin tidigare arbetsgivares största intäkter.
Obamas försteval som CIA-chef var John Brennan, tidigare vd för The Analysis Corporation, ett mycket stort företag inom den privata underrättelsebranschen. Brennan har dock meddelat att han inte ställer upp som kandidat till jobbet. Men den som vill granska Obamas kommande chefsutnämningar kan komma att få stor användning av “Spies for Hire” för att ta reda på vilka nya intressekonflikter som kan komma att uppstå inom underrättelsetjänsten. *Pratap Chatterjee är verksam inom CorpWatch. Hans nya bok “Halliburton's Army” kommer ut på förlaget Nation Books i februari 2009.
