Phnom Penh, 081010 (IPS) – Under sextio- och sjuttiotalets början gjordes mängder av filmer i Kambodja. Den internationellt hyllade regissören Rithy Panh minns hur viktig biofilmen var när han växte upp i det Phnom Penh som ännu inte drabbats av kriget.
– När jag var ung så fanns det massor av biografer och vi gick jämt och såg film. Västerländska, indiska eller kambodjanska – jag älskade film, säger Rithy Panh.
Regissören, vars senaste film “Havsvallen”, bygger på en bok av Marguerite Duras, menar att allt är annorlunda i dag.
– Situationen i dag är att vi inte har någon filmindustri. Vi har en underhållningsindustri.
Matthew Robinson, producent vid det lokala filmproducenten Khmer Mekong Films, säger att situationen är svår i dag.
– De flesta satsar på billiga tv-produktioner eller på att göra usla skräckfilmer, eftersom det är billigare och mer populärt.
I slutet av sextiotalet satsade monarken Norodom Sihanouk på landets kulturliv, och hundratals filmer gjordes i landet. Flera filmbolag bildades och biografer byggdes över hela landet. Relativt billiga biljettpriser ledde till att mängder av människor besökte biograferna. Röda khmerernas maktövertagande i april 1975 satte stopp för allt detta. De flesta av landets regissörer och skådespelare dödades medan filmerna antingen förstördes eller försvann. Bortsett från ett par propagandafilmer producerades ingen film i landet under de kommande åren.
Efter att vietnameserna i början av 1979 störtat röda khmererna öppnade åter igen en del biografer. Nya filmbolag bildades, och man började importera utländska filmer. Men i samband med videoapparaternas intåg tvingade mängder av biografer att slå igen. I mitten av sextiotalet fanns det fler än 30 biografer i Phnom Penh. Nu återstår bara tre, enligt Matthew Robinson. Biljettpriserna är förhållandevis höga. – Det finns ingenstans att visa den begränsade produktion som görs. Uppgången i fastighetsbranschen har gjort att biografägare tjänar bättre på att hyra ut lokalerna till restauranger eller casinon.
De flesta av de få filmbolag som finns kvar massproducerar dåliga skräckfilmer eller komedier, som gjorts med mycket begränsad budget. Den totala bristen på skydd av upphovsrätten är ett annat problem, menar regissören Rithy Panh.
– Om du gör en film och lanserar den så finns kopior till salu på marknaden bara två dagar senare. Upphovsrätten är en viktig fråga och om vi inte tar tag i detta så kommer det att förgöra industrin.
Han föddes i Kambodja men fick sin utbildning i Frankrike, dit han flydde efter att flera familjemedlemmar mördats av Röda khmererna. Rithy Panhs mest kända film är “Risfolket” från 1994, som handlar om livet på Kambodjas landsbygd efter Röda khmerernas välde. Rithy Panh menar att den kambodjanska befolkningen numera ser på film på samma sätt som på snabbmat.
– Vi måste förmå unga människor att bli filmälskare, men för att lyckas med det måste vi också börja producera bätter filmer, säger han.
Matthew Robinson arbetade tidigare som producent för den brittiska dramaserien “East Enders” och kom till Kambodja som BBC-medarbetare. Nu hoppas han att filmbolaget Khmer Mekong Films ska bidra till att utveckla landets filmindustri till det bättre. Bolaget hoppas dessutom att kunna bidra till att fler internationella filmer blir inspelade i Kambodja. – Jag anser att detta är en plats som väntar på att bli upptäckt. Här finns vackra miljöer och underbara människor. Men tills kunskapsnivån i landet har höjts kommer de internationella regissörerna att ta med sig sin egen personal och bara använda kambodjaner för de enklare uppgifterna, säger Robinson.
