Washington, 080701 (IPS) – Nordkorea sprängde i slutet av förra veckan ett kyltorn vid kärnreaktorn i Yongbyon, som en viktig gest i förhandlingarna om kärnvapenfrågan. För USA:s president George W. Bush hade händelsen kunnat ses som en framgång. Men sprängningen av reaktortornet utgör snarare bara en strimma av ljus i det utrikespolitiska arv som presidenten kommer att lämna efter sig, och som bara tycks bli mörkare för var dag som går.
För den amerikanska regeringen har flera olycksbådande utrikespolitiska rapporter kommit på senare tid, samtidigt som den amerikanska börsen snabbt har sjunkit, bland annat på grund av de fortsatt stigande oljepriserna.
Allt fler Nato-soldater har stupat eller skadats i Afghanistan, och en högt uppsatt amerikansk general har medgett att striderna i landet har hårdnat betydligt under året. Detta har fått många att befara att USA och dess allierade är på väg att förlora kontrollen i Afghanistan, och Bushs beslut att omgruppera soldater och resurser från Afghanistan till Irak framstår allt mer som ett mycket allvarligt strategiskt misstag.
Bilden förstärks av de rapporter som kommer från Pakistan, där motsättningarna mellan landets armé och USA:s militär har tilltagit. Pakistans armé har inte lyckats stoppa de talibaner som rör sig över gränsen till Afghanistan, och lokala pro-talibanska grupper har fått ett allt större inflytande i den nordvästliga gränsprovinsen NWFP. Allt fler analytiker menar numera att den viktigaste fronten i Bushs så kallade “krig mot terrorismen” snarare finns i Sydasien än i Irak.
Men inte heller från Irak har de senaste rapporterna varit godartade för Bush. En stor rapport från ett av kongressens utredningsorgan slog nyligen fast att situationen i Irak fortfarande är mycket bräcklig. Den irakiska regeringen har enligt rapporten inte lyckats vidta ta de åtgärder som krävs för att ett försoningsarbete ska komma igång i landet, och den lokala armén saknar förmågan att fylla den lucka som kommer att uppstå då närmare 25 000 amerikanska soldater snart ska kallas hem.
Under förra veckan genomförde irakiska upprorsgrupper återigen ett antal dödliga attentat mot lokala tjänstemän och USA-stödda ledare. Samtidigt steg också siffrorna över antalet skadade amerikanska soldater, vilket tyder på att Bush-regeringens uttalanden om att man nått en vändpunkt i Irak mycket väl kan vara förhastade.
Den enda relativa framgången för Bush på senare tid är sprängningen av kyltornet i Nordkorea, ett av de länder som presidenten har benämnt som “ondskans axelmakter”. Sprängningen av kyltornet vid kärnkraftsanläggningen genomfördes efter att den nordkoreanska regimen på torsdagen överlämnat en 60-sidig rapport om landets plutoniumprogram till Kina. Detta som en del av en pågående internationell process kallad sexnationssamtalen.
Bush själv var dock tydlig med att påpeka att detta bara var början på en lång och mycket osäker utveckling som kommer att ta betydligt längre tid att slutföra än de sju månader som återstår för honom själv vid presidentmakten.
– USA hyser inga illusioner om regimen i Pyongyang. Vi är fortsatt mycket oroade över de människorättsbrott som begås i Nordkorea, dess anrikning av uran, kärnvapentester, robotprogram, samt det hot man fortfarande utgör gentemot Sydkorea och övriga grannländer.
Att Bush trots allt gått med på en uppgörelse med Nordkorea var en stor framgång för de så kallade “realisterna” i regeringen gentemot hökarna – som ledda av vicepresidenten Dick Cheney sedan länge istället förordat “regimbyte” i Nordkorea. Till en början stod Bush på samma sida som Cheney i frågan, och sa att han “avskydde” den nordkoreanska ledaren Kim Jong-Il. Men presidenten ställde sig senare bakom sexnationssamtalen, som förutom USA och Kina även innefattar Ryssland, Sydkorea och Japan. Målsättningen med samtalen är att förmå Nordkorea att skrota sitt kärnvapenprogram i utbyte mot bistånd, säkerhetsgarantier och på sikt normaliserade relationer med USA och Japan.
I januari 2007 kom länderna överens med Nordkorea om att landet i ett första skede skulle lägga fram en detaljerad rapport om sitt kärnvapenprogram samt skrota anläggningen i Yongbyon. I utbyte lovade Washington att stryka landet från sin lista över stater som stödjer terrorism samt häva flera sanktioner – vilket betyder att Nordkorea får tillgång till välbehövda biståndsresurser. Denna delöverenskommelse slutfördes i och med sprängningen av kyltornet i slutet av förra veckan. I USA har dock Nordkoreas agerande fått ett svalt mottagande, främst beroende på att regimen i sin rapport inte redovisat flera av de detaljer som många kritiker menar är nödvändiga för att kärnvapenkrisen ska kunna lösas. Det handlar bland annat om hur många atomladdningar som landet har utvecklat, samt en redogörelse för om Nordkorea exporterat kärnteknik till andra länder – däribland Syrien, där en misstänkt anläggning bombades av israeliska flygvapnet förra hösten.
USA:s utrikesdepartement har meddelat att dessa frågor kommer att behandlas i samband med nästa fas i sexnationssamtalen, som förväntas inledas de kommande veckorna. Den amerikanska regeringen har meddelat att Nordkorea måste lämna ut all teknik för framställning av kärnvapen, samt de atomladdningar man redan har, innan relationen mellan länderna kan normaliseras. Från nordkoreanskt håll har man dock meddelat att det är helt uteslutet att ens diskutera en utlämning av kärnvapenladdningarna innan USA har normaliserat sina relationer till landet. Alla analytiker är överens om en sak – att det återstår en lång och svår väg innan problemet Nordkorea är löst. Frågan är därmed bara ytterligare ett av flera utrikespolitiska problem som Bush kommer att överlämna till sin efterträdare.
