Kampala, 080611 (IPS) – Som tioåring tvingades Alfred Bogomin fly från sitt hem i norra Uganda tillsammans med sin familj för att komma undan rebellrörelsen Herrens motståndsarmé, LRA. Nu är han på väg till sin hemby igen – efter att i 20 års tid ha levt i flyktingläger.
– Jag är beredd att börja om. Fredssamtalen har bidragit till att vi kan återvända och jag hoppas att ett fredsavtal snart ska undertecknas så att jag ska kunna återföra min pappas kropp hem och begrava honom ordentligt, säger Bogomin.
I norra Uganda har en hel generation vuxit upp i läger för internflyktingar, där de varit beroende av hjälp från biståndsorganisationer. Men nu ska Bogomin snart återvända till sin hemby Paicho igen. Just nu väntar han bara på att byns äldre medlemmar ska peka ut för honom vilken mark i byn som en gång tillhörde hans numera avlidna föräldrar.
Men det finns ett stort orosmoment – att det fredssamtal som gjorde det möjligt för Bogomin och andra bybor att återvända numera hänger på en skör tråd. Sedan konflikten inleddes 1986 beräknas två miljoner människor ha tvingats på flykt i norra Uganda. LRA har blivit ökända för deras grymma metoder – mord och stympningar av personer som inte ställt sig bakom deras krig mot centralmakten. Rebellrörelsen har dessutom fört bort många tusen barn som utnyttjats som soldater eller sexslavar.
De fredssamtal som inleddes 2006 gick långsamt framåt och med tiden såg det ut som fred var i sikte. Men efter två år av förhandlingar så beslutade sig LRA-ledaren Joseph Kony i april för att inte underteckna det slutliga fredsavtalet med regeringen. Kony började istället begära försäkringar om att han och andra ledare för LRA inte skulle utlämnas till internationella brottsmålsdomstolen, ICC, som efterlyst LRA-ledarna för ett antal krigsförbrytelser.
Enligt fredsavtalet mellan regeringen och LRA, som ännu inte har undertecknats, ska lokala domstolar pröva de krigsförbrytelser som begåtts, och en lokal rättsskipning med betoning på försoning tillämpas.
Den delen av fredsavtalet har dock kritiserats av en del, däribland Francis Onyango, som är medlem av Uganda Coalition on the ICC, en organisation som arbetar för att sprida information om internationella brottsmålsdomstolen. Onyango påpekar att den lokala rättsskipningen, kallad mato oput, bland annat föreskriver att en förövare ska betala skadestånd till brottsoffren – vilket är en omöjlighet med tanke på omfattningen av rebellernas förbrytelser. Onyango menar att mato oput inte kan tillämpas på någon av de rebelledare som är efterlysta av ICC. Luis Moreno Ocampo, chefsåklagare vid ICC, som har sitt säte i Haag, har understrukit att åtalspunkterna mot LRA:s tre högsta företrädare inte kommer att dras tillbaka. Detta oavsett vilka avtal som rebellerna och den ugandiska regeringen kommer fram till.
I ett tal inför nationen den 6 juni meddelade president Yoweri Museveni att fredssamtalen hade brutit samman och att landets armé stod beredda att slå till mot rebellerna som dragit sig tillbaka i djungeln längs gränsen mot Kongo-Kinshasa. Enligt Ugandas armé består LRA för närvarande av cirka 600 beväpnade soldater, men enligt rapporter har rebellerna rövat bort många barn för att öka sin slagstyrka. LRA har sedan länge varit ökända för att rekrytera barnsoldater.
Alfred Bogomin är mycket orolig för att kriget nu ska återupptas.
– Varför kan inte regeringen fortsätta samtala med LRA? Vi som är offer har förlåtit Joseph Kony, säger han.
Liksom många andra i norra Uganda oroar sig Bogomin för att de kommer att tvingas tillbaka till flyktinglägren om kriget startar igen.
