Dhading, 080522 (IPS) – Fem år har gått sedan Ruku Acharyas familj väcktes mitt i natten av nepalesiska armésoldater. Militärerna släpade med sig hennes man Ram Prasad Acharya ut ur familjens hus. Sedan dess har inget hört ifrån honom.
Flera månader senare lyckades Ruku spåra sin man till en armébas i huvudstaden Katmandu, några mil bort från deras hem. Andra fångar på basen hade berättade att de träffat Ram i fångenskapen. Men soldaterna på basen förnekade att han någonsin varit där.
Sonen Rajiv var bara 14 år när hans pappa fördes bort.
– Han lockades kanske av maoisternas ideologi. Men han var ingen informatör, som de anklagde honom för, säger Rajiv.
Ruku tror och hoppas att hennes man fortfarande lever.
– Att inte veta om han lever eller är död gör det mycket svårare för oss att gå vidare, säger hon.
Efter att landets regering och maoistrebellerna kom överens om en vapenvila så tog det tio år långa inbördeskriget i landet äntligen slut. Men då båda parter sedan hamnade i regeringsställning så hade man ett gemensamt intresse av att inte utreda de övergrepp som begåtts under konflikten.
Enligt ett beslut som togs förra året ska dock parlamentet tillsätta en sannings- och försoningskommission. Förslaget för hur denna kommission ska arbeta har dock kritiserats hårt av människorättsgrupper som bland annat menar att reglerna för amnesti är alltför generösa.
Sophie Richardson vid Human Rights Watch sa i samband med att förslaget offentliggjordes att familjerna till de tusentals nepaleser som dödades eller försvann spårlöst under inbördeskriget har rätt att få veta vad som skedde med deras anhöriga.
– Men istället för att leda till sanning och rättvisa så kan detta förslag användas för att få förövare att komma undan, sa Richardson.
Det har nu gått nio månader sedan förslaget lades fram och människorättsgrupper har försökt påverka den framtida kommissionens utformning, men hittills utan några större resultat.
Efter att ha gått segrande ur valet nyligen så har de maoistiska ledarna meddelat att man är beredda att leva upp till sin löften från fredsfördraget i november 2006 – där instiftandet av en sanningskommission ingår. Shrisha Subedi i byn Thakre säger dock att hon inte tror att de som dödade hennes pappa någonsin kommer att ställas till svars. Hennes pappa var en lokal ledare för kommunistpartiet UML och blev för sex år sedan utsläpad på ett fält utanför sitt hem där han sköts till döds av maoistrebeller.
– När förövarna nu sitter vid makten är frågan om vi någonsin kommer att få svaret på varför vår pappa blev så brutalt mördad, säger Shrisha. Nyligen beslutade Nepals regering att alla familjer vars anhöriga dödades under inbördeskriget ska få motsvarande cirka 9 000 kronor i kompensation. Detta oavsett om de anhöriga föll offer för arméns eller rebellernas våld.
– Skadestånden är bra, men regeringen ska inte tro att deras ansvar för försoningsarbetet är över i och med att de delar ut pengar, säger Jitendra Bohara vid människorättsorganisationen Advocacy Forum. *IPS kan numera erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
