Oakland, 080418 (IPS) – James Dobson, grundare av organisationen Focus on the Family, uttryckte nyligen sin djupa oro över framtiden för den konservativa kristna rörelse han varit med och byggt upp och utformat.
Dobson ställde vid en konferens inom National Religious Broadcasters frågan om den yngre generationen kommer att vara villig att föra kampen vidare.
– Vem kommer att försvara de ofödda barnen de nästkommande åren? Vem kommer att slåss för äktenskapets som institution, som i dag hänger på en skör tråd? Han påpekade vidare att flera viktiga ledare inom den konservativt kristna rörelsen på senare tid har avlidit – däribland pastorn Jerry Falwell, D. James Kennedy samt Ruth Graham Bell, och att detta inneburit “slutet på en era”.
Radiomannen Dobson sa vidare att även andra viktiga gestalter som Billy Graham, Chuck Colson, Pat Robertson och Chuck Swindoll snart kommer att ha gjort sitt på de stora scenerna.
– Vem i den kommande generationen kommer att ta strid, när det är så mycket säkrare och bekvämare att undvika de kontroversiella frågorna?, frågade Dobson. Den moderna amerikanska kristna högern tog fart under 1970-talet i samband med att Jerry Falwell bildade sitt Moral Majority. Rörelsen växte under 80-talet, ett decennium som avrundades med att Pat Robertson lanserade sin politiskt listiga organisation Christian Coalition, och mognade under 90-talet. Och rörelsen utgör fortfarande en stark politisk kraft – vilket inte minst bevisades vid presidentvalet år 2004, då ett stort antal så kallade “values voters” påverkade resultatet.
I liberala miljöer är det i dag populärt att förkunna den kristna högerns död. I februari förra året förklarade Jim Wallis, författare och grundare av tidskriften Sojourners, i en artikel i Time Magazine att “vi nu har kommit in i den post-religiösa högerns era”.
I november förra året skrev Bill Press, författare till “Train Wreck: The End of the Conservative Revolution (And Not a Moment Too Soon)”, att det oavsett vem som blir landets nästa president står klart att “amerikanska folket vunnit en stor seger i och med den totala upplösningen av den en gång så mäktiga religösa högern”.
Flera liberala krönikörer har kommit med samma slutsatser. Men konservativa betraktare opponerar sig mot den beskrivningen. Tony Perkins, ordförande för inflytelserika Family Research Council, och biskop Harry R. Jackson, den afroamerikanske grundaren av High Impact Leadership Coalition, meddelade nyligen i ett gemensamt uttalande att “det våra kritiker ser som en splittring egentligen handlar om den växtvärk som föregår en hälsosam tillväxt”. De båda menar att rörelsen har börjat anpassa sig till det förändrade politiska landskapet, och är på väg att skapa en bredare bas som “hårt håller fast vid de principer som hittills har förenat oss”. Charles Colson skrev nyligen en artikel för tidningen Christianity Today med rubriken “rapporterna om vårt frånfälle visar att medierna inte vet vilka vi är”. Colson, grundare av en organisation som predikar evangelium på fängelser, ställde frågan om hur det skulle kunna vara möjligt att den religiöst konservativa rörelsen “gått från att vara den mäktigaste väljarbasen i Amerika till fullständig kollaps inom enbart fyra år?”.
Samtidigt står det klart att den religiösa högern står inför en brytningstid. Gamla ledare är borta och nya har kommit. Många av de nya representanterna leder jättekyrkor som samlar tusentals åhörare till sina söndagsmöten, men flera av kyrkorna är dessutom mycket aktiva ute på fältet.
De nya konservativt kristna ledarna har förblivit hårda motståndare till aborter och samkönade äktenskap – men uttrycker även oro för miljöproblemen och hur växthuseffekten ska drabba de fattiga, hur invandringspolitiken utformats och hur man ska bekämpa aids och fattigdomen i Afrika.
Hittills har dock nästan alla nya ämnen som tagits upp av de yngre ledarna bemötts negativt av det äldre gardet. När Evangelical Environmental Network för två år sedan släppte ett dokument, undertecknat av flera pastorer för stora kyrkor, i vilket man erkände det stora hotet från växthuseffekten, så kom kritiken från det äldre gardet mycket snabbt.
En annan tydlig utveckling inför det kommande presidentvalet är att det för första gången sedan valet av Ronald Reagan 1980 är osäkert hur många av de konservativt kristna väjarna kommer att rösta. Det kristna opinionsinstitutet Barna Research Group har visat att det inte längre tycks vara självklart att de så kallade “values voters” kommer att rösta på den republikanske kandidaten. En opinionsundersökning från institutet visade att 40 procent av de “pånyttfödda” vuxna som tänker delta i valet kommer att rösta på någon av de två demokratiska kandidaterna.
Den kristna högern är uppbyggd för att leva länge. Den har skapat ett stort nät av maktcentrum, är välfinansierad, har ett stort antal medier, och fortsätter att bygga ut sina institutioner. Och den agerar fortfarande – mestadels – välorganiserat. Dess äldre ledare kanske håller med om att den globala uppvärmningen, invandringspolitiken och aidskatastrofen är viktiga frågor. Men det betyder inte att de beredda att verka för att hitta politiska lösningar på den typen av problem. Men om personer som Perkins, Jackson och Colson har rätt i sina positiva analyser av den kristna högerns framtid, och även inser att de också måste ta sig an tidens stora frågor, så går vi sannolikt en mycket intressant framtid till mötes.
*Bill Berkowitz följer sedan länge den konservativa rörelsen i USA. Hans kolumn “Conservative Watch” dokumenterar den amerikanska högerns strategier, profiler, institutioner, segrar och förluster.
