Tripoli, Libanon, 080411 (IPS) – Barnen leker på trottoarerna i Beddawi, ett överfullt flyktingläger utanför staden Tripoli. Flera av deras föräldrar sitter samtidigt och stirrar synbart rätt ut i luften. Många av invånarna är palestinska flyktingar, som i somras tvingades på flykt en andra gång – från det närbelägna flyktinglägret Nahr el-Bared.
Strider mellan medlemmar i milisen Fatah al-Islam och den libanesiska armén bröt ut i Nahr el-Bared-lägret i maj förra året och pågick fram till september. Fatah-styrkan tvingades backa – men de som verkligen förlorade på striderna var invånarna i flyktinglägret. FN uppskattar att omkring 27 000 flyktingar bodde i Nahr el-Bared före striderna. Sju månader senare uppskattas omkring 4 500 palestinska familjer fortfarande vara hemlösa.
De flesta av dem som bodde i lägret flydde i all hast och förlorade för andra gången sitt hem. Lägret hade under de 60 år det funnits utvecklats till en av de bäst organiserade och rikaste palestinska enklaverna i Libanon, men många byggnader totalförstördes under sommarens och höstens strider. – De flesta av flyktingarna i Nahr el-Bared har levt under fruktansvärda förhållanden sedan i höstas, många bor i garage, utan rinnande vatten eller tillgång till latriner, säger en av de volontärer som hjälper till i lägret.
Seham Abedel Aad rör sig sakta, haltar över golvet i det rum hon delar med sin familj. Hon bor i ett ofärdigt hus som hon anvisats till av FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA. Hennes två söner och hon har väntat i månader på att få den senaste katstofutbetalningen från staten. Hon säger att hon fick välja mellan att få en klumpsumma på 1 000 dollar som skulle bekosta nytt boende eller att bo i det rum hon och familjen nu sover i.
– Jag valde det senare, jag var rädd att pengarna skulle ta slut och att jag skulle bil hemlös. Jag ångrar inte mitt beslut, jag har varit här i över sex månader nu, säger hon. – Men vi behöver pengar. Min skadade fot förvärras av min diabetes. Jag tvingas köpa medicin på kredit eller tar emot den av folk som tycker synd om mig, säger hon.
Hennes granne, Fatma Mohamad Ghanoum, skadades också under striderna Hon bor nu i ett litet rum med sin man och sina två barn.
– Jag behöver 5 000 dollar för att operera min rygg, min man har brutit två ben och är inte till mycket hjälp, säger hon. Sex familjer tränger ihop sig i bottenvåningen i det hus hon bor i. De delar på två toaletter och ett kök och saknar varmvatten.
Några meter bort finns en rad pyttesmå rum. Tvätt hänger på utsidan och mindre grupper av barn och äldre kvinnor rör sig i området.
En grupp kvinnor sitter och pratar, två av dem i trasiga rullstolar. En av kvinnorna, Hayat Joundi, berättar att hon delar ett rum med sina sex barn och sin man.
– Jag brukade äga en stor lägenhet med tre sovrum, frys och en tvättmaskin. Nu är detta allt jag har, säger hon och pekar mot det pyttelilla rummet, som för närvarande är tomt, förutom en hög sängkläder i ena hörnet.
Joundi säger att hon tvingats ta sina döttrar ur skolan för att hjälpa till hemma.
– Min syster fick en stroke efter att vår bor dödades i kriget, säger hon och nickar mot den yngre kvinnan i rullstol.
– Hon måste regelbundet matas och bytas på och jag klarar det inte själv, säger hon. I den andra rullstolen sitter en äldre, gråhårig kvinna som tigger cigaretter av förbipasserade.
Sju månader har gått sedan de katastrofala händelserna i Nahr el-Bared och fortfarande lever omkring 2 500 familjer i det som blev kvar av lägret.
*IPS kan numera erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
