Oakland, 080307 (IPS) – Förra månaden kunde Heritage Foundation, en av Washingtons mest inflytelserika konservativa tankesmedjor, fira att man i 35 års tid bekämpat “den stora staten”, och pläderat för privatiseringar, avregleringar, “traditionella familjevärderingar”, samt förebyggande militärt våld och en utrikespolitik byggd på muskler.
När Heritage Foundation bildades så var Vietnamkriget på väg mot sitt ärolösa slut, och det republikanska partiet hade börjat förlora greppet om Vita huset efter att vicepresident Spiro Agnew hade tvingats avgå. Snart skulle dessutom president Richard Nixon falla från makten i samband med Watergate-skandalen. Samtidigt hade medborgarrättsrörelsen och kvinnorörelsen vunnit betydande segrar. Ur denna oreda skulle en politisk rörelse växa, som sedan kom att dominera den amerikanska politiken under senare delen av 1900-talet och under de första åren efter millennieskiftet. Heritage Foundation blev en ledande kraft i övergången från liberalism till konservatism.
Bakom planerna på tankesmedjan stod Paul Weyrich, som numera anses vara “gudfadern” för den Nya högern, som den då kallades. Stiftelsen fick ett viktigt startkapital genom donationer från flera rika högermän, främst från öl-magnaten Joseph Coors, och den rike arvingen Richard Mellon Scaife. Enligt Nixons tidigare finansminister, den numera avlidne William Simon, så var visionen med Heritage Foundation att det skulle vara en institution som med tiden skulle “bryta ryggen av det dominerande liberala etablissemanget”. William Simon, som vid den tiden var ordförande för det konservativa Olin Foundation, anklagade liberalerna för att vara upptagna av begrepp som “jämlikhet” och “besatta av vanföreställningar om moralisk storslagenhet”. Simon uppmanade därför näringslivet att finansiera tankesmedjan som en intellektuell motpol.
Enligt MediaTransparency.org, som bevakar de konservativa organisationernas finansiärer, så mottog Heritage Foundation mer än 66 miljoner dollar i bidrag från en lång rad konservativa stiftelser mellan 1985 och 2006. Därutöver mottog man också flera miljoner i bidrag från stora företag. Tankesmedjans första stora framgång kom i samband med presidentvalskampanjen 1980, då man producerade en tre tusen sidor lång lista med politiska rekommendationer. Detta dokument blev sedan en intellektuell inspiration för den så kallade “Reagan-revolutionen”, som bland annat bar med sig massiva neddragningar av de sociala välfärdsprogrammen samt en satsning på försvarssystemet “Stjärnornas krig”.
Under 1980-talet var tankesmedjan också en ivrig påhejare av Reagans utrikespolitik. I dag skulle få bestrida det som Heritage Foundations vice ordförande Rebecca Hagelin nyligen skrev i en krönika på Townhall.com, att när tankesmedjan “öppnade sina dörrar för första gången så förändrades det politiska landskapet för alltid”. I en krönika på samma webbsida skrev nyligen tankesmedjans ordförande Edwin Fuelner stolt att New York Times en gång beskrivit den som “den mest aggressiva och disciplinerade av de konservativa idéfabrikerna”.
Fuelner påpekade samtidigt att Heritage Foundation växte upp under Reagan-åren, men att man också anser sig ha varit en starkt bidragande faktor till president Bushs såväl inrikes- som utrikespolitik. Enligt Fuelner så har tankesmedjan för närvarande 240 anställda och 320 000 medlemmar spridda över landet.
Heritage Foundation spelade en mycket viktig roll inför invasionen av Irak. På senare tid har dess representanter även uppmanat Bush-administrationen att slå till militärt mot Iran. *Bill Berkowitz bevakar sedan länge den konservativa rörelsen i USA. Hans kolumn “Conservative Watch” dokumenterar den amerikanska högerns strategier, profiler, institutioner, segrar och förluster.
