London, 071123 (IPS) – Nobelpristagaren Amartya Sen leder Samväldets kommission för respekt och förståelse. I samband med att kommissionens rapport, “Civil Paths to Peace”, offentliggjordes i London i förra veckan, fick IPS en intervju med den indiske ekonomen och filosofen.
I Samväldet ingår 53 länder som alla har varit en del av Storbritanniens imperium. Ländernas regeringschefer har tillsatt Kommissionen för respekt och förståelse för att studera orsakerna till konflikter, våld och extremism. IPS: Vad ser ni i rapporten som de viktigaste orsakerna till konflikt? Amartya Sen: Jag tror att på samma sätt som första världskriget göddes av att man spelade på nationella skiljelinjer så finns det i dag många debatter och mycket ilska som är kopplad till religiösa skiljelinjer. Och jag tror att vi måste se rikedomen i människors relationer för att komma förbi det. Det är något vi är mycket angelägna om. Det är en komplex fråga. Men om vi inte ger oss in i kampen om folks tankesätt så finns det enligt oss inget sätt att besegra våldet och terrorismen i världen. Det kan inte göras enbart med militära medel. Vi säger inte att militära aktioner aldrig kan göra någon skillnad. Det kan de, men civila initiativ, civila åtaganden och en rad olika verktyg som har med media, utbildning, den politiska processen och det civila samhällets engagemang att göra kan göra en skillnad. IPS: Det anses ofta riktigt att tala generellt om ett religiöst problem, men många ser det först och främst som ett problem med islamism. AS: Jag tror inte att problemet ligger i religionen som sådan. Jag är inte religiös själv, men jag kan se att religionen kan vara berikande för många som är troende. Men det är något helt annat än att använda religiösa skillnader för att uppnå splittring och för att rättfärdiga våld mot människor som inte delar ens egen religiösa övertygelse. Men det är inte begränsat till det man nu kallar för islamisk terrorism. Det handlar om en mycket liten grupp muslimer som har en särskild syn på hur deras religion ska föras framåt. Jag tror inte att den stora majoriteten av muslimerna delar den synen. Och man ser den sortens våld även inom andra grupper. Under upploppen i Gujarat, i Indien, spelade de hinduiska sekteristerna en roll, och buddhistiska sekterister har spelat en roll i upplopp i Sri Lanka, och så vidare. Jag tror att man blandar ihop det med den berikande rollen som spelas av religionen, som är en identitet av den mängd identiteter som människor har. IPS: Men det som kallas för det globala kriget mot terrorism är ett krig mot islamistiskt våld. AS: “Det globala kriget mot terrorismen” är inte vårt ordval, naturligtvis. När vi nämner det så kallar vi det för “det så kallade kriget mot terrorismen”. Oavsett vad vi tycker om militära initiativ… Många inom kommissionen ansåg att kriget i Afghanistan var mer korrekt än det i Irak, men oavsett hur vi värderar den frågan så är vi alla överens om att den grundläggande filosofiska förståelsen bakom “kriget mot terrorismen” är allt för begränsad. Den lägger inte tillräckligt stor vikt vid kampen om människors sätt att tänka. Genom att betona en särskild slags orsak till våld har man antagit en världsbild i vilken en civilisationernas kamp – i synnerhet mellan den så kallade västerländska civilisationen och den så kallade islamiska civilisationen – spelar en viktig roll. Men världen är inte uppdelad på det sättet. Människor som är muslimer, kristna, judar, hinduer eller sikher kan gemensamt hylla språket och litteraturen och de kan njuta av samma musik. De finns en mängd olika sätt på vilka de är förenade. Det handlar bara om att ta en liten undergrupp till en mycket stor grupp, och identifiera hela den stora gruppen med den lilla. Det ger ingen bra grund till förståelse. IPS: Är idén om en civilisationernas kamp då missriktad? AS: Det är ett helt och hållet felaktigt uttryck, av minst tre olika anledningar. För det första för att dessa uppdelningar av civilisationen görs på religiös grund. Men vi har inte bara en identitet i religion och civilisation. Jag råkar komma från en hinduisk bakgrund, och när jag talar med en muslimsk vän, oavsett om det är i Indien, Pakistan eller i Bangladesh – eller för den delen i Egypten eller Storbritannien – så är det inte ett förhållande mellan en hinduisk civilisation och en muslimsk civilisation. Det kan vara två indier, två sydasiater eller två människor från utvecklingsländer som pratar med varandra. Det finns en mängd olika sätt som vi har saker gemensamt på. Så uppdelningen i civilisationer är ett fattigt sätt att förstå människor. Att klassificera världens befolkning i civilisationer och att se dem så är ett mycket snabbt och effektivt sätt att missförstå precis varje människa i världen. För det andra – när de här kulturerna har växt så har de haft omfattande band till varandra. Den indiska kokkonsten började använda chili på grund av de portugisiska erövrarna. Brittisk mat är djupt influerad av indisk matlagning i dag. På samma sätt så färdas matematik, vetenskap och arkitektur mellan regionerna, liksom litteraturen. Så civilisationerna har inte vuxit in i tättförslutna små askar. Det tredje misstaget är att anta att de på något sätt måste stå i konflikt med varandra. Det är bara en skillnad av många. Det finns andra – det finns män och kvinnor. Om det leder till fientlighet mellan dem så måste man se vilken slags retorik som har möjliggjort det. Och om kvinnor inte behandlas rättvist så kan både män och kvinnor enas för att övervinna den ojämlikheten. IPS: För vems skull sker globaliseringen? För västvärlden? För varornas och marknadens skull? För människor och idéer? AS: Det beror på vad du menar med globalisering. Globalisering av idéer har varit ett av de viktigaste sättet för att nå framsteg för mänskligheten. Människor har lärt sig vetenskapliga metoder från ett ställe och matematiska metoder från ett annat. För tillfället lär sig den icke-västerländska världen mycket av de vetenskapliga och tekniska framstegen i väst. Å andra sidan – vid tiden för renässansen och den europeiska upplysningen bidrog den kinesiska vetenskapen oerhört mycket till Europas utveckling. Indier och araber förändrade matematiken under 1000- till 1200-talet. Och det arabiska arvet av interaktiv dialog glöms ofta bort nu. Man glömmer ofta att Aristoteles och Platon överlevde medeltiden endast genom arabiska översättningar. De översattes tillbaka till latin för att återuppliva den delen av västvärldens civilisation. Så idéernas globalisering har varit något enormt konstruktivt. Globaliseringen av de ekonomiska förhållandena kan också vara enormt konstruktiv. Det handlar inte om att vara emot globalisering, utan om att se till att olika samhällen, olika delar av världen, kan dra fördel av globaliseringsprocessen, istället för att fördelarna delas ojämlikt. Det handlar om att dela, och om att undvika ojämlikhet, och det är inte en fråga om att vara emot globalisering.
