Beirut, 071030 (IPS) – Palestinska flyktingar i Libanon nekas fortfarande, efter ett halvt sekel i landet, rätten till utbildning, jobb, hem och sociala förmåner. Men vissa bedömare förutspår eventuella förbättringar.
Mer än hälften av de 400 000 palestinska flyktingarna i Libanon, som flydde från sina hem efter att staten Israel bildades år 1948, har tvingats leva i segregerade ghetton i 50 år. Deras dagliga liv präglas av systematisk diskriminering.
De tolv flyktingläger som officiellt finns i Libanon saknar infrastruktur, är överbefolkade, fattigdomsdrabbade och har hög arbetslöshet. För detta har Libanon kritiserats av bland annat FN:s organ för palestinska flyktingar, UNRWA, och Amnesty International, som i förra veckan höll presskonferens i Beirut i samband med publiceringen av en ny rapport om de palestinska flyktingarnas situation i Libanon.
“De restriktioner som gör att palestinska flyktingar nekas rätten till arbete, utbildning, adekvata bostäder och hälsovård är fullständigt oförsvarliga och borde hävas utan vidare förhalningar eller förseningar”, skriver Amnesty i rapporten. Organisationen uppmanar den libanesiska regeringen att “omedelbart eliminera alla former av diskriminering mot de palestinska flyktingarna och göra det möjligt för dem att utöva samma ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som den övriga befolkningen i Libanon.” Enligt libanesisk lag får utlänningar bara jobba i Libanon om de är medborgare i en stat vars arbetsmarknad är öppen för libanesiska medborgare. Libanon erkänner staten Palestina, men de palestinska flyktingarna är statslösa, vilket skapar en rad problem att få anställning. År 2005 ändrade den libanesiska regeringen en lag som tidigare innebar att 70 yrken var förbjudna för palestinier. Nu är antalet förbjudna yrken nere på 20 stycken. Men det är avgiftsbelagt att ansöka om arbetstillstånd, och få flyktingar har råd med detta.
Många palestinier vittnar också om att de blivit misshandlade och hotade av soldater vid vägspärrar, något som tycks ha blivit allt vanligare efter den fyra månader långa konfliktsituation som drabbade flyktinglägret Nahr al-Bared tidigare i år, efter att strider utbrutit där mellan den libanesiska armén och islamistgruppen Fatah al-Islam.
Minst 400 personer dödades under striderna varav 169 var libanesiska soldater. Infrastrukturen och vatten- och avloppssystemen i Nahr al-Bared förstördes, och omkring 30 000 personer som bodde i lägret tvingades fly till det närbelägna lägret Baddawi. Vid en givarkonferens i den libanesiska huvudstaden i förra månaden bad Libanons premiärminister Fouad Siniora om 400 miljoner dollar från internationella biståndsgivare för att återuppbygga Nahr al-Bared. – Om vi misslyckas med att återuppbygga Nahr al-Bared kommer det att få katastrofala konsekvenser. Farorna med det är obegränsade, det skulle kunna leda till kaos och våld i de övriga elva lägren och det kan vi inte riskera, sa Siniora.
Vissa bedömare tror att en gemensam ansträngning att återuppbygga Nahr al-Bared skulle kunna leda till ett förnyat samarbete mellan det palestinska ledarskapet och den libanesiska regeringen.
– Det här skulle kunna vända ett nytt blad i historien om de palestinsk-libanesiska relationerna i Libanon, och minska den fientlighet som har sitt ursprung i åren av inbördeskrig, säger Paul Salem, chef för Carnegies Mellanösterncenter.
– Och det borde också kunna sporra den libanesiska regeringen att tillmötesgå kraven på sociala och ekonomiska rättigheter för de palestinska flyktingarna.
