New York, 070530 (IPS) – Varje år blir 40 miljoner ton elektroniska produkter till sopor – och elavfallet ökar hela tiden. Men i varje produkt som drivits med ett batteri eller stickkontakt finns värdefulla ämnen, och om inte världens länder blir bättre på att återanvinna dessa kommer det snart att råda brist på vissa metaller. Det varnar experter för.
Jeremy Gregory, vid Massachusetts Institute of Technology, säger att bara en liten andel av de uppskattningsvis 40 miljoner ton elektroniska produkter som kasseras varje år återvinns.
Förra året hanterades 8,5 miljoner ton elavfall inom EU, en av få regioner med tillförlitlig statistik på området. Men bara 0,5 miljoner ton av dessa sopor behandlades av återvinningsbranchen.
Samtidigt ökar snabbt marknadsvärdet på de små metaller som används inom elektronikindustrin. Det gäller exempelvis priset på indium, en metall som används i fler än en miljard produkter varje år, vars pris har sexdubblats. Ruediger Kuehr vid FN:s universitet, UNU, skrev nyligen i en rapport att de snabba prisuppgångarna på metaller som denna visar att det snart kommer att krävas en bättre strategi för att återvinna ämnena från uttjänta produkter. Kuehr menar att det kommer att kräva högteknologiska lösningar för att återvinna dessa “mikroelement”, men att det kommer att bli nödvändigt. Om produktionen av elprodukter skulle minska så skulle det kunna skapa problem i hela världen. – Vi måste erkänna att elapparater utgör en mycket viktig del i det moderna livet runt om på jorden, sa Klaus Hieronymi, chef för miljöavdelningen på företaget Hewlett-Packard vid ett möte om elavfall som hölls inom FN-högkvarteret nyligen.
Gregory och Hieronymi medverkar båda i en ny satsning kallad Solving the E-Waste Problem (StEP). Det är ett initiativ där både flera stora elektronikföretag och institutioner som FN, organisationer och återvinningsföretag ingår Det centrala budskapet är att elavfall inte behöver vara farligt för vare sig människa eller miljö – under förutsättning att soporna hanteras på rätt sätt.
– Elavfallet är värdefullt och giftigt. En stor del av soporna skeppas till utvecklingsländer där lokalbefolkningen för att livnära sig återvinner produkterna med mycket ineffektiva och farliga metoder. Detta skapar både hälso- och miljöproblem, säger Gregory.
Elavfall kan innehålla farliga substanser som litium, kadmium, arsenik och bly – som alla kan förorsaka cancer och en rad andra svåra sjukdomar. För att på ett effektivt sätt kunna återvinna värdefulla material krävs det storskaliga och högteknologiska lösningar, och att världens länder skapar ett fungerande återvinningssystem. StEP vill skapa en global handledning för hur man ska montera ned, återvinna och handha de värdefulla ämnena. Hans van Ginkel, undergeneralsekreterare i FN och rektor vid UNU, vill samtidigt lyfta frågan om en “slit-och-släng-kultur” där kunder inte köper nya elektronikprodukter för att de gamla gått sönder, utan för att de snabbt blivit omoderna. Men enligt honom kommer de tillverkare som deltar inom StEP att arbeta för att utveckla produkter som istället kan uppgraderas.
– Detta eftersom vi alla anser att det är slöseri att köpa en helt ny produkt när vi egentligen är ute efter uppdaterade komponenter, säger han. STeP kommer även att eftersträva att konsumenterna ska veta var de ska göra sig av med sina gamla elektronikprodukter.
– Konsumenterna spelar en oerhört viktig roll för världsmiljön, säger Itaru Yasui, vice rektor vid UNU.
Han menar att förhoppningen är att allt fler konsumenter väljer att köpa begagnade produkter som fräschats upp, samt att de väljer att sälja eller skänka bort elektronikvaror de själva inte längre vill ha. Och som sista åtgärd att de ser till att produkterna återvinns.
– StEP syftar till att göra det lättare att göra något av dessa val.
De företag som följer StEP:s riktlinjer kommer att ges rätten att märka sina varor med initiativets märke, för att göra det enklare för konsumenter att göra ett mer miljömedvetet val.
